Bus eller godis

Det är ytterst sällan jag köper lösgodis, som regel köper jag choklad. Inför förra veckan köpte jag två stycken Marabou (till barnen) och en styck chilichoklad (till mig. Detta inhandlades på söndagen och på måndagen intog barnen bostaden. På onsdagen, när jag tänkte ta en bit av min chilichoklad, hittade jag den inte på sin plats i kylen. Inte på någon annan plats i kylen heller, för den delen. Det visade sig att dottern hade ätit upp den. Ja, med undantag för en liten bit som lillebrodern hade lyckats nappa åt sig.

Hur gick detta till, undrade jag? Chokladen var ju min?

Ja, det visste dottern. Men hon kan inte äta sådan choklad som hon tycker om, för då äter hon för mycket. Och av den anledningen hade hon plågat i sig min chilichoklad under tre kvällar. Den kunde hon äta av för den tyckte hon inte om.

Jag vet inte om detta är kvinnlig logik eller tecken på något annat.

I helgen köpte jag lösgodis. Dels för att chokladen hemma var slut, dels för att det kunde vara roligt som omväxling. Jag tycker t ex om hallonlakritsskallar, röda Ferrari och romerska bågar och har man inte ätit det på ett halvår kan det sätta lite guldkant på tillvaron att ha tillgång till sådana.

På kvällen, när jag precis skulle börja pröva lite hallonlakritsskallar, bankade det på dörren. Utanför stod några ungar och bad mig välja mellan bus eller godis. Jag övervägde bus, för jag ville gärna ha kvar mitt godis, men sen drog jag mig till minnes att de små rara telningarna hade kastat ägg på hus som inte velat eller kunnat ge något godis förra året och jag gav dem en näve ur skålen.

Denna manöver fortsatte någon gång till under kvällen och jag såg mina hallolakritsskallar minska i antal med en skrämmande hastighet.

Igårkväll, när jag återigen tänkte slå mig till ro med att titta på teve och noggrant utvärdera innehållet i skålen, bankade det på dörren. Nya horder av bus- eller godis-barn.

Idag när jag kom hem från jobbet fanns det bara fem godisar kvar. Inget av dem var en hallonlakritsskalle. Det fanns ingen choklad kvar heller.

Och imorgon tänkte jag handla nytt godis som jag skall gömma. Antingen på jobbet eller bland mina behåar. Och kommer någon och säger bus eller godis så blir det bus. Jag har också ägg.