tisdag 26 oktober 2010

En cykel och Darwin

Det är lite märkligt med samband ibland. Idag inträffade sambandet punktering på sonens cykel - säsongsstängning av cykelverkstaden. Mycket lämpligt. Jag ställdes därmed omedelbart inför två alternativ:

1) Laga punkteringen själv
2) Köra iväg med cykeln till annan kommundel där icke-stängd cykelverkstad är belägen.

Alla andra alternativ än tvåan var uteslutna och tvåan det blev. Eller blev och blev, det var alternativ 2 jag valde. Jag jobbar fortfarande på själva blivandet.

För att få en cykel med punktering till en annan kommundel utan att cykla dit den krävs någon slags cykelhållare på bilen eller en jättestor bil. Jag har ingetdera men är lösningsorienterad och det är lika bra.

Jag kom nämligen snabbt ihåg att föredette maken och jag plägade köra omkring med våra cyklar bakpå bilen under semestrar för hundra år sedan och eftersom inte jag hade cykelhållaren i min ägo, borde föredette maken ha den. Det hade han. (Jag har fonduegrytan, ha!)

Cykelhållaren levererades raskt medelst dottern som hade vägarna förbi fadershemmet på sin väg till mitt tjäll, dock utan någon som helst instruktion för montering.

Jag vände och vred länge på den, undersökte om det fanns några säkerhetshakar som skulle lyftas bort innan hållaren användes (man har ju varit med förr), men jag blev ändå inte riktigt på det klara med vad som skulle vara upp och vad som skulle vara ned. Och varför.

Kollegan A, hon med mollytången, fick konsulteras och vips satt hållaren på sin plats på dragkroken. Det är märkvärdigt vad den människan kan allt. Det var väldigt enkelt när man bara visste hur. Man liksom bara klämde hållaren runt dragkroken och vecklade ut den och sedan var det klart. Kändes mycket osäkert för mig med säkerhet som specialitet. Ingen silvertejp, inga snören, inget alls som säkerställde att hållaren skulle stanna på sin post.

Allt kändes mycket vanskligt. Faktum var att den mest troliga utgången av äventyret var att både hållaren och cykeln skulle flyga all världens väg i fartvinden när jag blåste fram, och jag valde därför att köra tur och retur till cykelhandlaren UTAN cykel, bara för att liksom känna på att köra med släp. För tunga släp behöver man en extra bokstav i körkortet, jag höll det inte för otroligt att det för lätt släp (cykelhållare) skulle behövas åtminstone lite övning.

Det visade sig emellertid vara väldigt lätt att köra med cykelhållare, inga problem ens när jag skulle backa.

Imorgon skall jag hänga på cykeln och känna hur det känns. Och kanske kör jag rentav ned cykeln till verkstaden på torsdag om allt känns rätt.

Det är mycket viktigt att man låter utvecklingen ta ett steg i taget. Det sa till och med Darwin, tror jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar