söndag 24 oktober 2010

Mollypluggs- och elexpert

Jag kan numera titulera mig mollypluggsexpert. Jag har i raskt takt fått två expanderpluggar med tillhörande skruv respektive krok på plats och i den med kroken hänger numera min kristallkrona.

Kristallkronan är INTE lätt, den väger ungefär som två vinterdäck på fälg och det vill till att man sätter fast mollypluggen ordentligt för att det skall hålla. Det har jag gjort. Den har hängt där sedan igår och inte ramlat ned än.

Idag kom fas två i projektet "flytta kristallkronan": Få den att lysa.

När man flyttar en kristallkrona flyttar inte samtidigt uttaget i taket där kristallkronan hängde förut sig. Och det behövs ett uttag för att kristallkronan skall lysa. Det är där jag kom in.

För ändamålet var jag på Willys idag och köpte sockerbitar. Kopplingssockerbitar, inte sådana man har i kaffet.

Sedan åkte jag hem och lyfte ned kristallkronan. På operationsbordet låg redan kniv, sax, två skruvmejslar med små bits, elkabel och sockerbitarna. Nu skulle här förlängas.

Jag började med att skruva loss stickkontakten (honan) från lampan och stoppade in kabeländarna i en sockerbit istället. Samtidigt stoppade jag in kabeländarna från belysningen som är inmonterad i takbjälken i samma sockerbit. Ni kommer snart att förstå varför. Därefter skalade jag kabeländarna på förlängningskabeln och pillade in den rena koppartråden i sockerbitens andra ände. Slutligen monterade jag på stickkontakten i förlängningskabelns andra ände. Det är mycket ändar men så är det i elektrikerbranschen. Kan vara svårt för icke-elektriker att förstå, jag vet.

Det sista momentet var att stoppa in stickkontakten i taket och tända lampan.

Det lyste. Även lamporna som är infällda i takbjälken lyste.

Jag blev så förvånad att jag bara stod och stirrade en lång stund. Detta har aldrig hänt vid första försöket förut.

När sonen kom förbi tvingade jag honom att stå och titta medan jag tände och släckte lampan flera gånger. Sedan anmodade jag honom genom ledande frågor att säga att det hela var mycket vackert, mycket duktigt, mycket proffsigt och mycket imponerande. Jag sa före vad han skulle säga så att det skulle bli rätt.

Och nu undrar jag om det är försent att skola om mig till elektriker. Jag kan ju redan det mesta, menar jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar