Engångsnålar

Idag har det varit knapparnas samlade sammanbrott. Efter att ha kommit hem från jobbet, ätit och förhört läxor om parlamentarism, ideologier, upplysningsfilosofer och proportionella val har jag suttit och handarbetat, fullt i stil med kungens lilla piga.

Först värmde jag upp med att fånga upp maskorna i en nyinköpt cardigan som sonen på något mystiskt sätt lyckats få hål på första dagen han använde den. Tjockt garn, stoppnål. Mycket lätt.

Sedan väntade tre knappar, en som skulle sys i med vit tråd, en med brun och en med svart tråd. Detta innebär omträdning efter varje knapp. Tre nålträdningar i teorin. I praktiken var det i princip sex-sju trädningar som blev av nöden tvunget eftersom man (= jag) drar ut tråden ur nålen hela tiden. Liten nål, minimalt öga. Mycket svårt.

Allt som allt tog handarbetet cirka 45 minuter. Hade jag sluppit trä nålarna hela tiden hade det gått på max 5 minuter. Att trä nålar är numera ungefär lika enkelt som att identifiera ett loppspott i Atlanten. Jag begriper inte varför nålarna tvunget skall göras med allt mindre ögon. Jag tycker absolut att man borde förse dem med större hål, så att det går snabbt att trä dem.

Ett annat alternativ som jag frikostigt ger näringslivet är tipset om utvecklingen av engångsnålar, färdigträdda med trådar i olika färger i lagom sy-i-en-knapp-längd.

Förvånansvärt att ingen har kommit på engångsnålar redan. Personligen menar jag att engångsnålar med tråd är angelägnare för mänskligheten än engångsgafflar, engångsmuggar och plastkassar i butikerna.

Nja, kanske inte plastkassar i butikerna...