Idag var jag iväg och köpte ytterligare en timer för ljusinställning av jätteadventsstjärnan samt en grenkontakt med fem uttag för ljusslingorna och adventsljusstakarna som skall finnas innanför och utanför köksfönstren.
När jag kom hem skulle jag montera hela härligheten. Timern var jättelätt. Att plugga in grenkontakten var också jättelätt. Därefter draperade jag ljusslingorna i balkonglådorna utanför köksfönstren. Jättelätt. Grannen från Joes corner gick förbi och applåderade min duktighet som så långt i förväg, flera dagar, draperade ut slingorna under fönstren. Jättebra, tyckte han.
Samt pluggade in deras tjocka transformatorer i grenkontakten. Jättelätt. Tråkigt nog lyste bara halva ena slingan. Och det såg fånigt ut i jämförelse med den andra slingan. Man kan inte ha 40 lysande lampor under ett fönster och 20 under det andra. Folk märker sånt.
Jag plockade in den fallerande slingan och upprättade tomtarnas verkstad, filialkontoret, för att med tång, sax och eltejp återställa ordningen och lysförmågan. En serie lyckades jag laga, men de andra två var som förgjorda att få liv i. Jag bytte lampor, grejade med små koppartrådar, vände, vred och svor. Intet liv stod att uppbringa.
Mimmi från fornstora dar hade satt sig ned och med systematisk noggrannhet gått igenom lampa för lampa för att kontrollera eventuella defekter samt åtgärda desamma.
Mimmi av idag, trött och sliten och lätt blasé, lade tillbaka hela slingeländet i sin plastkasse och slängde upp den på vinden.
Imorgon skall jag köpa ny slinga.
Vems idé var det med julen, nu igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar