Om man åker med sin bil och hämtar upp fyra gossar i tonåren som sovit över hos femte gosse, eller rättare sagt tillbringat natten där, för någon sömn var det inte tal om, och sedan varken duschat eller bytt kläder sen igår, så är man beredd på att det kommer att lukta allt möjligt när de ramlar in i bilen.
Men pepparkakor var otippat.
Jag övervägde ett tag att jag drabbats av pepparkaksabstinens, pepparkakorna tog slut i förrgår kväll, men jag har inte haft någon choklad sedan dess heller och något sådant luktade det inte. Detta stärkte mina teorier om att pepparkakor varit involverade i pojkarnas liv på endera sättet. I den bästa av världar hade någon pojke haft med sig pepparkakor som skaffning och då kanske det fanns några kvar?
Här kände jag ett visst hopp och dristade mig att fråga.
Tyvärr.
Mamman till den femte gossen, den som bodde i huset och således inte blev hämtad av mig, bakade pepparkakshus med systern.
Doften hade satt sig i pojkarnas kläder. Ingen pepparkaka hade följt med kläderna.
Tråkigt.
Jag skjutsade hem alla barnen utom min egen som tvingades följa med på en extrasväng runt Willys. Där köpte jag pepparkakor. Och glögg. Det sista för att ha handlingsberedskap för rätt som det är kommer kanske ungen hem och luktar glögg. Då är jag redo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar