fredag 5 november 2010

Walking down the memory lane

Det är underligt hur man ändrar sig genom åren vad gäller hur man bäst firar en fredagskväll.

För 30 år sedan var det höjden av lycka att stå och frysa i midjekorta täckjackor utanför den lokala korvkiosken och i bästa fall få vinka lite nonchalant till någon förbipasserande 18-åring i tärnings- och Wunderbaumsförsedd Amazon.

För 20 år sedan hängde man på krogen. Käkade fondue eller räkfrossa och drack alkohol i sådan utsträckning att man kände av det dagen efter.

För 10 år sedan tackade man Gud för att barnen äntligen somnat och somnade därefter sött själv, efter att ha hunnit titta på ett halvt avsnitt av Ricki Lake, inspelat på VHS. Den andra halvan hann man aldrig se. Och lika bra var det.

Idag tänder man ljus, bär omkring på ett glas vin som det sippas på hela kvällen (ett vinglas räcker), hoppas att barnen skall hinna sitta ned och prata en stund vid köksbordet, därefter läser man lite i en bok, slötittar på CSI, Morden i Midsomer eller uppdaterar veckans teveprogram genom att snabbspola sig igenom tevekanalernas playsidorna på nätet. Varmt och skönt och ombonat och har man huvudvärk dagen därpå beror det på jobbet, inte vinmängden.

Imorgon skall jag på Halloweenfest. Ett jättebra tema för mig, jag behöver i princip inte klä ut mig, ser häxlik ut som jag gör. Långt hår och långa naglar. Tillställningen jag skall bevista ligger 50 meter ifrån en liknande, fast större, tillställning som dottern skall bevista. Jag tänkte att vi kunde ha sällskap dit och hem, är ju alltid trevligare att göra saker ihop än ensam.

Tänkte inte på att mitt partaj börjar kl 18 och är slut klockan 24. Strax innan jag börjar planera hemfärd anländer hon till sin fest.

Men vänta bara om 30 år, då har vi säkert samma tider.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar