Bäddplan på jobbet

I två dagar har jag varit med jobbet i Stockholm och under dessa två dagar har jag sett fler poliser jämfört med vad jag har gjort sammanlagt tidigare i livet. Det var poliser överallt, piketbilar överallt och var det någon plätt det saknades polis eller bil på, stod där käckt en väktare.

Sånt gillar jag.

Vi åkte tåg dit och hem och räknade med åtminstone någon timmes försening åt båda hållen. Alla köpte baguetter och mackor och godis och lussebullar och bunkrade upp för att kunna klara åtminstone ett dygn utan att något räddningsteam dök upp och evakuerade oss, och det var nästan med missräkning som vi kunde konstatera att vi kom 15 minuter sent till Stockholm och 20 minuter sent hem igen. En macka hann jag aldrig äta upp utan den fick förmånen av att följa med mig hem och se hur jag har det.

När vi landade in i Malmö fick vi tag i en taxichaufför som sannolikt varit inridare av ungtjurar i sitt tidigare liv. Han tog personligt ansvar för att köra in de 20 minuter vi kommit försent pga tågtrafiken och vi formligen visslade förbi alla andra fordon, även på innerstans 40-sträckor. Vi flög över stock och sten, vägbulor och snöhinder och sannolikt har jag skavt av allt hår uppe på skulten av all närkontakt med bilens innertak. Resväskorna i bagaget hann byta plats med varandra i luften minst elva gånger under resan. Hade han dragit på bara en liten uns ytterligare, hade vi hunnit hem innan vi hade åkt iväg till Stockholm. Och då hade jag kunnat packa ned den där boken jag glömde ta med mig.

I Stockholm låg det mer snö än i Skåne men vi i Skåne har idag kompenserat det med råge. Kommer det lite snö till, får jag kliva ut genom fönstrena på andra våningen imorgon för att komma till jobbet. Ikväll har jag suttit på fullmäktigemöte och medan övriga klurade på kvistiga politiska beslut, satt jag och funderade på hur jag skulle bädda så att alla 70 närvarande skulle få plats. Jag befarade att ingen skulle kunna komma ifrån kommunhuset pga all snö och att vi skulle få tillbringa natten där. Några filtar kunde jag inte komma på att vi har, men gardinerna är långa och fina, de borde det gå att linda in sig i.

Medan jag tog ansvar för alla, planerade bäddriktningar, underlag (utvecklade kopiatorpapperskartonger), täcken (gardinerna) och mat (julgodis och pepparkakor)var de övriga lyckligt ovetande om mina farhågor och eftersom ingen av dem visste att det förmodligen skulle vara omöjligt att köra därifrån, så körde alla därifrån.

Och att bädda åt mig själv på podiet kändes inte så roligt så jag tog bilen och körde hem, jag också.