Två ben

Min väninna Cleo har i helgen lyckats med det föga inspirerade konststycket att snurra på sin egen axel och därefter landa med benen före på den isförsedda marken. Sammanfattningsvis var det dumt. Ramlar man skall man helst ha försett sig med en välbolstrad bakdel - detta kräver förberedelser - och därefter skall man sikta på att landa på den. Inte på benen.

Cleo väntade idogt i mer än ett dygn på att stukningen skulle lägga sig men fick sedan böja på nacken och krypa till korset (ortopeden) för att få stukningen förklarad för sig som fraktur och benet gipsat.

Det är inte klokt vad man har nytta av ett högerben. Det stora i att ha två ben och kunna använda båda till förflyttning, inte bara det ena och ha det andra hängande omkring som ballast, står numera klart både för Cleo och den övriga vänkretsen.

Man kommer inte många vart med bara ett ben. Till exempel är det svårt att gå. Till exempel får man träningsvärk i armar, bröstmuskulatur och hela den övriga överkroppen om man envisas med att hoppa fram på kryckor. Till exempel är det jättesvårt att köra bil Omöjligt, faktiskt. Till exempel är det oerhört knepigt att storhandla inför jul sittandes i kundvagnen utan att ha någon som kör densamma. Till exempel går det knappt att duka bordet. Det går om man har en plastkasse som man hänger på kryckan och fyller med en tallrik i taget som man sedan hoppar iväg med till bordet. Två tallrikar är inte att rekommendera. Då kan man snabbt vara två tallrikar mindre.

Tillståndet kommer att bibehållas fram till februari. Det har gått två dagar. Cleo är redan trött på tillståndet...