Det sista halvåret har en fasansfull sak inträffat i mitt liv. Ljuset i mörkret har försvunnit, färgfilmen har förvandlats till svartvit dito och fåglarna sjunger bara melodier i moll.
Jag tycker inte längre om vin.
Inte annan alkoholhaltig dryck heller.(Möjligen med undantag för körsbär-i-likör-pralinen i Alladin-asken.)
Tidigare har det varit en ljusglimt i ensamma mammans mörker att komma hem en fredag kväll, trycka ett glas rött ur dunken och med glasets hjälp varva ned till matlagning och stekos. Det har känts som en guldkant i tillvaron att sippa på ett glas vitt en varm sommardag efter gräsklippning, att ta ett glas konjaksförstärkt glögg en kall vinterdag eller att knäcka en pilsner på terassen efter en hård dag på jobbet.
So no more. Jag tycker inte om, helt enkelt. Mer än ett halvt glas vin kan jag inte tvinga i mig. Glögg är för sött, öl är inte gott och vin mår jag illa av.
Detta är sorgligt på gränsen till desperat. Vad har jag nu att se fram emot när veckan är slut? Vad skall jag nu ha som morot för att orka med trädgårdsskötsel och gräsklippning varma sommardagar?
Framtiden ser mycket mörk och sorglig ut.
Möjligen att jag skulle kunna acceptera mitt bittra öde om något spännande ville hända 2011. Spännande som i roligt spännande. Inte sorgligt spännande. Vinna en miljon, bli headhuntad till någon topptjänst på FN, George Clooney kanske får för sig att spela in en film i Skåne, får syn på mig över köttfärsen i frysdisken på Willys, blir yr och galen av kärlek, friar och köper mig en liten hund eller en BMW X6 som kärleksgåva.
Något sådant. Det SKULLE kunna hända. Visst...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar