Jag fick i helgen reda på av en medial vän att den rätte är i antågande. Det bästa jag kunde göra var att njuta av min nuvarande tillvaro för fullt, sa den mediala vännen, för rätt som det är så kommer friheten att vara slut. Och det kommer jag att gilla, påstod han. Här tvivlar jag något, det finns många poäng med att vara singel när man kommit upp i den ålder att man varken behöver ta hänsyn till den biologiska klockan eller räkningarnas antal för att forcera ihop sig med en partner.
Fjärrkontrollen är till exempel alltid min. Ingen stör min nattsömn genom att snarka. Jag bestämmer helt själv vad vi skall ha till middag, vem som skall bjudas hem och när och vad jag skall göra till helgen. Vill jag gå ut med en man en kväll så gör jag det och vill jag ta sista bussen hem efteråt så möts jag inte av någon brödkavel när jag kommer hem. Semestern tillbringar jag på de ställen jag föredrar och jag läser tidningsdelarna i den ordning det behagar mig för dagen.
Fast det är onekligen roligare att gå på bio, spela badminton och gå långpromenader i sällskap, det kan jag hålla med om.
Den som kommer att dyka upp är en man med spännande muskler som putsar skulten snarare än kammar den. Han skall vara mycket förtjust i att använda rakhyveln på huvudknoppen, sades det, och jag hoppas att han har en tjock mössa på sig nu när det är kallt ute så att han inte förfryser sig och dör av innan våra vägar korsas.
Jag tar emellertid budskapet med en nypa salt. För några år sedan fick jag andra utfästelser från samma medium. Då talades det om en blond viking, förvisso muskulös även han, som var på gång i rask galopp. Honom väntar jag fortfarande på, men det är kanske han som har hunnit tappa håret och blivit skallig?
Vi får väl se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar