Tvättmaskinsteknikern

Idag blev jag väckt av förvirrad tant som ringde mig på jobbmobilen och ville prata med någon helt annan än mig. Det var nästan så hon antydde att det var oförskämt av mig att svara i annans telefon. Vi kände ju inte varandra, så vad ville jag?

Själv var jag inte så munter heller. Min jobbmobil skall bara ringa en annandag om stor kris pågår. Alla eventuella felringningar vill jag ha till min privata mobil för den kan jag stänga av.

Nåväl, nu är jag uppe.

Igårkväll när jag kom hem noterade jag att min tvättmaskin inte fungerade som tänkt. Det har jag märkt redan tidigare, men ibland självläker saker bara man låter dem vara ifred. Så icke med min tvättmaskin.

Den tvättar fint, men när den är färdig och nöjd med sitt uppdrag är kalsingar och behåar så fulla av vatten att man kan slå ihjäl folk med dem om man skulle få lust med det. För att centrifugera måste man ta ut hälften av tvätten och först då gör den något åt vattenmängden i den tvätt som cirkulerar omkring i ensamt gemak i trumman. Sånt tröttnar man på i längden. Igår tröttnade jag definitivt.

Jag satte mig genast och började leta på nätet efter tekniker. Sådana visade det sig vara ont om en juldag. Först den 27 december skulle jag kunna ringa och beställa tid och gud vet när den tiden skulle kunna bokas. Nästa år, säkert. Så länge kunde jag inte vänta.

Jag samlade därför ihop ett litet lagom verktygskit i form av tång, skruvmejsel, syl, pincett och keps och förvandlade mig själv till tvättmaskinstekniker. Det kändes naturligt hela vägen fram.

Först monterade jag ned halva maskinen. Därefter fick jag rädda mig från drunkningsdöden, det fanns mycket vatten kvar i maskinen som inte kommit ut den vanliga vägen men som nu formligen vällde fram.

Sedan plockade jag ut filtret, undersökte avloppsslangen, var inne med handen bakom propellern (bakom filtret) och vevade och fick sammanlagt fram en strumpa, storlek 39, samt en näve med mynt.

Doktor Mimmi (tvättmaskinstekniker-Mimmi förvandlades för en stund till doktor) ställde diagnosen förstoppning, förklarade operationen lyckad och antog på goda grunder att patienten hade stora chanser att överleva under förutsättning att det avslutande kirurgiarbetet skulle gå vägen.

Tvättmaskinstekniker-Mimmi tog över igen och monterade ihop maskinen. Inga delar blev över. Andningen var stabil och färgen var fin. Det hela hade varit lyckat.

I omedelbar anslutning till ihopmonterandet försökte tvättmaskinsteknikern skriva en räkning på drygt 2000 spänn för arbetstiden (ob-tillägg med tanke på att det var juldagskväll) men jag hann få av mig kepsen innan jag skrev under. Puh.