Igår gick jag ut litegrann i trädgården för att se om jag kunde klippa ned någon vissen stockros eller kungsljus eller göra något annat litet för att visa våren den rätta vägen.
Vips jag kom ut såg jag ogräs. Hur i hela hoppsan ogräset kan ha fått för sig att börja växa under snön, det begriper inte jag. Jag böjde mig ned och började luka bort ogräset.
Sen såg jag allt möjligt visset som jag klippte ned och då tittade marken fram. Där såg jag löv. Löv är bra skydd mot frost så löv bör ligga kvar i rabatterna. Men med omvänd psykologi så tänkte jag att låter jag löven ligga kvar betyder det att jag accepterar att det blir snö och elände ytterligare någon gång under vintern. Jag började kratta löv.
Efter en dryg timmes arbete hade framsidan på huset befriats från alla spår av vinter och strapatser och rabatterna var väldigt redo för sol och prunkande buskar och perenner.
Med en full soptunna kände jag mig nöjd. Jag ställde in tunnan, krattan, sekatören och snöskyffeln. Sistnämnda ställde jag långt in i garaget.
Sen hade jag kunnat lägga mig i en solstol med en drink.
Fast med tanke på att det var mulet och minus 1 grad, så valde jag att gå in och sätta mig i soffan istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar