En rektangulär cykelkedja

Häromdagen tänkte sonen sig ut och cykla. Senast han tänkte sig det var det oktober. Sedan dess har cykeln vilat sig i form i carporten och man hade kunnat förvänta sig en viss pigghet hos cykeln efter flera månader av semester. Så icke.

Sonen trampade en gång och kom två meter. Sedan försökte han trampa igen och då strandade valen lika tvärt som om den kört upp på strandrestaurang i värsta lunchrusningen.

Närmare studier av den cykelreparatörsokunnige-men-villige-att-pröva mamman gav vid handen att något hade hänt med kedjan. Kedjan hade rostat så till den milda grad att den ville röra sig i en rektangelformad bana med tydliga hörn medan cykeln hade konstruerats för en ellipsformad rörelse.

Detta var ett aningen för svårt problem för modern att lösa. Symaskinsoljan som brukade vara ett universalmedel i alla hushållets cykelreparationer skakade hjälplöst på locket. Här behövdes starkare doningar.

Jag funderade på Svinto. Jag funderade på Autosol. Jag funderade på T-röd, lacknafta, Aceton, Klorin Powermousse och Yes maskindisk. Det sista är tydligen, åtminstone enligt tevereklamen, mer effektivt än kanoner och krut när det gäller att lösa upp saker och få dem att förintas.

Jag funderade länge och till slut skred jag till handling, resolut och med expertkunnande.

Jag körde cykeln till cykelverkstaden.