"Hi"

Det är lätt att tro att sådan som man själv är, sådan är alla. Precis som man (jag) har svårt att tro att inte alla människor tycker precis som jag i alla frågor. Men det gör de inte, vilket är högst märkligt.

Jag tycker till exempel mycket om när det är varmt och skönt och anser i all anspråkslöshet att alla andra borde tycka det också. Vem vill frysa, det vill väl ingen? (Jo, uppenbarligen. Det vetenskapliga beviset för detta följer nedan.)

När jag skall köra bil startar jag bilen (DET gör åtminstone alla andra bilförare) och därefter säkerställer jag att värmereglaget är vridet så långt åt höger det går och att fläkten är på för fullt. Detta innebär ingen större ansträngning för som regel är det så jag har lämnat reglagen när jag senast lämnade bilen. Även i juli. Men för säkerhets skull.

Sedan kör jag.

Efter ett tag blir det väldigt varmt och det är precis det jag är ute efter. Varmt och skönt. För det mesta låter jag värmen stå kvar på "Hi". Det innebär att jag får det så varmt det kan bli. Som en eftergift mot passagerarna, kan jag, dock endast efter påstötningar, sänka värmen till 28 grader. Och kanske möjligen att dessutom överväga att stänga av fläkten.

Trots detta händer det att passagerarna inte är nöjda. De vill ned till 20-22 grader, vilket i min värld är direkt kallt. Jag förstår inte detta. Om man kan få det varmt och skönt, varför vill man inte det? En tidigare kollega ramlade ur min bil efter en kvarts färd och berättade för den som ville höra på att han fått en försmak av helvetet under färden. Direkt otrevligt sagt.

Idag hände det helt oförutsedda. Jag lämnade arbetsplatsen och gick ut i det januarigråa rugget, nollgradigt, halvmörkt och rått. Hu. Jag frös och rös och beklagade mig över det förfärliga utgångsläget och önskade högt att parkeringen skulle ligga omedelbart utanför porten så att man slapp gå ut överhuvudtaget mellan oktober och april.

Till min stora förvåning invände någon att det kunde vara friskt och härligt att ge sig ut i denna gråa, kalla och blöta yllesocka. Jag hade inte blivit mer förvånad om Jesus hade kommit promenerande och börjat bota förlamade och blinda till höger och vänster.

Är det möjligt att man kan tycka så himla olikt mig att man faktiskt gillar att gå omkring i januarimörkrets regn? Jag fann det orimligt och omöjligt men vederbörande vidhöll sin ståndpunkt utan att skratta vilket hade tytt på ironi och gediget skämtlynne.

Vederbörande skojade inte med mig.

Men det gör inte jag heller. Jag vill antingen avskaffa oktober till april eller ha en parkeringsplats direkt utanför dörren. Eller köra bil ensam så att jag utan klagomål får ha värmen på på Hi. Åtminstone det.