Imorse läste jag på matlistan att ristorante Mimi hade för avsikt att servera Korv Bombay till middag idag. Det gjorde mig glad, jag tycker mycket om Korv Bombay.
Glatt trallandes på Astrid Lindgrens "...en bit falukorv utav den bääääästaaaaa..." (kommer från någon av Bullerbyböckerna) öppnade jag frysen för att plocka fram en 800 gramsring. Samtidigt som jag gjorde det konstaterade jag att jag med säkerhet visste att jag inte hade köpt någon falukorv under helgens veckohandling. Mitt elaka jag fnissade förtjust och undrade elakt hur jag skulle lösa detta problem. Mitt goda jag bad böner och hoppades finna en falukorvsbit inköpt vid tidigare tillfälle och precis lagom stor för Korv Bombay. Mitt elaka jag skrattade hånfullt.
Det fanns ingen korv.
Skit också.
Jag funderade en stund på om jag kunde hoppa över korven och bara laga Bombay. Men ris och en tesked curry kändes inte som ett fullgott alternativ.
Idag efter jobbet fick jag därför ta Volvobilen och bege mig till närmaste livsmedelsinrättning för att köpa falukorv. Uppdraget gick bra. När jag kom ut och lobbade in korven i baksätet kom en man fram till mig och tittade bönfallande. Kunde jag förklara vägen till Stockholm?
Att förklara vägen till Stockholm från Willys i Vellinge kändes som en utmaning. Jag gjorde ett överslag i minnet och kom hela vägen fram till Södertälje men sen körde jag fast, bildligt talat. Efter moget övervägande nöjde jag mig med att förklara hur han skulle köra för att komma till motorvägen mot Malmö.
- Sen följer du bara skyltarna, sade jag käckt.
Jag fick repetera vägen till motorvägen tre gånger, innan han med tveksamhet gav sig av. Det sista jag såg av hans röda bil var när han blinkade höger där jag med tydlighet och en hel hand hade pekat åt vänster.
Möter jag honom på min väg till jobbet imorgon så får jag väl köra före till motorvägen så han kommer rätt.
Kanske tar jag med resterna av min korv Bombay. Maten lär vara väldigt dyr i Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar