Min omtänksamma vän ödet

När man är stressad gör själva stresskänslan att man sätter sig än mer i klistret än vad som egentligen var nödvändigt. Att låsa åtkomsten till hela mitt liv (kalender, mailbox, kontakter och anteckningarna med min to-do-lista) hade jag aldrig gjort om jag inte hafsat över lösenordsbytet så till den milda grad att jag skrev fel när jag bytte lösenordet och sedan skrev fel när jag verifierade lösenordet. Jag verifierade med andra ord fel lösenord och när jag sedan ville logga in med det rätta lösenordet gick inte det. Och hela tillvaron blev med ens låst.

I en normal tillvaro hade det inte gjort så mycket, på helgen skall man ju ändå koppla av, sortera makaroner, putsa fönster och tvätta tre maskiner tvätt, men just den här helgen hade jag tänkt att jag skulle jobba ikapp.

Jag blev väldigt stressad över min låsta tillvaro.

När jag blir väldigt stressad galopperar hjärtat, jag får yrsel, tryck över luftstrupen, svimningskänslor samt känner huvudvärken komma. Litegrann som en variant på svininfluensan fast utan snuva och feber.

Där hamnade jag igår. Och idag.

Att hjältar finns, i form av VDar för IT-driftföretag som läser Facebook, bestämmer sig att rädda fager ungmö i nöd och ringer upp en duktig tekniker som låser upp och fixar allting en lördagsförmiddag, var otippat. Stor lättnad infann sig men huvudvärken som börjat få upp farten var här för att stanna. Den snarare tilltog, förmodligen för att the point of no return redan hade passerats.

Ikväll skulle jag suttit i klänning, välsminkad, med sprejat hår och luktat dyr parfym på restaurang med wining och dining. Istället sitter jag i träningsbrallor och fleecetröja, har ätit knäckebröd, druckit vatten och har fortfarande huvudvärk till sådan omfattning att jag vill blunda med vänster öga.

Men det går en massa filmer på teve som jag hade missat om jag inte haft förmånen av att få vara hemma. Det är väldigt bra att jag får se dem. Kanske sägs det dessutom något på nyheterna som jag behöver veta och som jag missat om jag inte hade varit hemma.

Med andra ord är det sannolikt så att ödet helt enkelt VILLE att jag skulle vara hemma ikväll och på sitt vanliga långsökta sätt började i sina förberedelser med detta genom att krascha min dator i torsdags.

Man får vara tacksam över att ödet jobbar så mycket för min skull. Han är bra omtänksam ändå.