Dottern önskade sig Greys anatomys dvd-boxar i julklapp och som den goda moder jag är, hörsammade jag denna önskan och köpte dylika. Jag är mycket för att uppmuntra barnens kloka ställningstaganden och goda egenskaper och att gilla och önska sig dvd-er med Greys anatomy är exempel på sådant. Även jag tycker nämligen som av en händelse mycket om sjukhusserier.
På nyårsdagen hände sig två saker i familjen:
1) barnen kom över för en veckas vistelse hos mig,
2) dottern blev angripen av ett virus med snuva, halsont, hosta och allmän svaghet som följd.
Detta medförde att jag fick möjlighet att praktisera de läkarkunskaper LHS (livets hårda skola) redan har försett mig med och jag svingade koksaltlösningar, Otrivin, Alvedon och Noskapin som vilken stjärnläkare som helst. Detta medförde också att dottern ville titta på ett avsnitt av Greys anatomy medan hon väntade på att mina underkurer skulle börja verka.
Och jag måste då hålla henne sällskap eftersom det är jag som är ansvarig och tjänstgörande läkare i familjen och så mycket vet jag att patienter med andningssvårigheter skall övervakas. Jag uppoffrade mig således och tittade litegrann på ett avsnitt, jag också.
Så här en vecka senare är dottern frisk (säkert min förtjänst, alla mina patienter blir friska, oavsett hur besvärliga förkylningar den än har) och jag har sett så många avsnitt av Greys anatomy att jag förmodligen kommer att köra mot närmaste sjukhus imorgon när jag skall till jobbet och leta efter mina läkarkollegor. Har jag tidigare via LHS utbildats till allmänpraktiserande läkare så känner jag nu att jag efter alla utbildningsfilmer är redo att utföra enklare operationer på egen hand, assisterad av AT-läkaren Mimmi jr (dottern).
Tidigare såg jag mycket på Cityakuten, ett annat sjukhusprogram som slutade sändas för något år sedan, och där intuberade och kollade man blodgaserna på i stort sett alla patienterna, även det med fotledsfrakturer. Det gör man inte med samma frekvens i Greys, har jag noterat. Men kanske har metoderna utvecklats sedan Cityakutens tid så att man inte behöver hålla på och slösa tid på blodgaser och intubering numera? Man ändrar ju riktlinjerna för hur många tryck och blås man skall göra vid hjärt-lungräddning hela tiden så helt omöjligt är det inte.
Det enda jag är lite osäker på är hur man med säkerhet vet om det är en lever, en mjälte eller en njure som man stöter på när man opererar i magen. Det finns en massa konstiga saker just i magen. Men kanske att vi specialiserar oss på något enklare, ortopedi, t ex. Eller så får vi väl ha en dator i operationsrummet med Wikipedia uppe, så att vi kan se hur de olika organen ser ut.
Det löser sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar