Österländsk mystik

Idag har det först snöat, sen töat. Märklig ordning, kan tyckas. Inget jag hade planerat om jag hade haft vädermakten. Hade jag haft vädermakten hade vi haft en lång och varm vår på sisådär fem månader, sedan sommar i 6 månader och resterande fyra veckor hade det fått vara höst och vinter på. Vinter sisådär en vecka med början några dagar före jul.

Men nu är det inte så väl arrangerat, tyvärr. Jag började således dagen med att skotta snö. Blöt snö. Blöt snö är tyngre än kall och torr snö. Jag fick ont i ryggen. Medan jag stökade runt med skyffeln ute på garageuppfarten råkade blicken falla uppåt vid något tillfälle, oklart varför, för för det mesta hade jag näsan strax ovanför marken i ren utmattning. Vid denna blick uppåt, noterade jag att plasttaket ovanför carporten förvandlats från en raksträcka till en hängmatta. Så även de tvärgående reglarna som höll uppe taket.

Jag förstod omedelbart att snön var inblandad i detta skeende. Det låg halvmeterhögt med snö på taket. Blöt snö även här.

Jag suckade, skottade färdigt och klev därefter in i huset i full mundering med skyffel och allt, klampade uppför trappan till andra våningen varpå jag gjorde mitt vanliga paradnummer och klättrade ut på husets andra plasttak via dotterns franska balkong. Detta plasttak är precis som sin kompis ovanför carporten en klen och opålitlig natur som inte håller att gå på. Jag chansade på att snön skulle göra bärigheten bättre, men noterade snabbt att jag klev igenom snön och höll på att kliva igenom plasttaket också. Jag blundade som karate-Kids mästare och "kände" var reglarna gick varefter jag klev på dem. Och eftersom jag överlevde och inte gick igenom taket verkar jag vara ett ämne för österländsk mystik.

När jag kom till säker mark, garagetaket, ställde jag mig för att blicka ut över mitt skottningsområde. Framför mig hade jag 25 kvadratmeter tjock snö som jag på något sätt skulle skotta ned från min position på garagetaket, d v s utan att nå den. Jag försökte mig på lite österländsk mystik igen, för att få en ingivelse hur det hela skulle gå till men kanalen var bruten och jag bestämde mig för att köra på fördelning-av-vikt-principen. Jag klev käckt ut i tomma intet och skottade snö.

Det tog mig en timme att åtminstone få ned delar av den tunga blötsnön. Vid två tillfällen höll jag på att gå igenom taket. Det killade till lite roligt i magen vid båda tillfällena. Längst ut på carportstaket vågade jag inte gå. Där stod inte bilen, nämligen, och då skulle fallhöjden bli för stor. Jag höll mig bara skottandes där jag visste att jag skulle landa antingen på taket eller motorhuven på Volvon. Tycker själv att den tanken var smart.

När det knakat betänkligt för många gånger gav jag upp. För mycket snö är kvar, men jag vågade helt enkelt inte utmana den österländska mystiken mer, utan gick i mina fotspår tillbaka över både garage- och det andra plasttaken och klättrade in via den franska balkongen igen, med skyffel och allt.

Nu sticker och darrar konstigt i mina armar. Är inte säker på att jag kan höja dem ovanför midjehöjd imorgon. Men taket kommer åtminstone inte att rasa in.