Jag minns från när jag var i övre tonåren att jag kunde sommarjobba på dagen, vara ute på klubb hela natten, komma hem vid halvfemtiden, äta frukost och titta i tidningen och därefter raskt bege mig till jobbet på långvården med incheckning klockan 5.45.
Sedan jobbade jag till klockan 13, åkte hem och sov en stund i en solstol och sen var det dags igen, under förutsättning att det var lördagkväll. Nattklubbar andra kvällar än fredagar och lördagar var inte uppfunnet än på den tiden.
I fredags gjorde jag något liknande. Jag jobbade på dagen, följde ungdomarnas färd mot nattklubben genom att vara med på busshållplatserna och sedermera även nere på nattklubben fram till klockan 3.45. Då gjorde jag matsäck till sonen och skjutsade därefter in honom till Malmö för färd mot Idrefjällen ihop med kompisar.
Klockan 6.30 var jag tillbaka och kunde krypa i säng.
Igår var hela dagen ett töcken. Jag gick omkring som en zombie, gjorde saker men visste inte vad, än mindre varför, hade huvudvärk, var illamående och på alla sätt ett lågfungerande exemplar av samhällsmedborgare. Vid 19.30 måste jag ha somnat för jag minns inga teveprogram efter den tiden. Under natten har jag smsat med barnen pratat med dottern i telefon, hälsat på henne när hon kom hem mitt i natten och inget av detta har jag något som helst minne av. Jag ser bara de elektroniska spåren i mobilerna.
Då är man trött.
Och när jag tänker på detta så får jag inte riktigt ihop teorierna om att ungdomar måste sova mycket för att de växer medan de äldre behöver mindre och mindre sömn. Är det verkligen vetenskapligt bevisat?
Jag tvivlar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar