Ben & Jerrys

Sonen har vid ett flertal tillfällen skickat bud när jag skall till Willys om att han önskar sig en glass av märke Ben & Jerrys. De flesta gånger har jag glömt denna önskan, det som inte står på inköpslistan köps inte, så enkelt är det, och sonen har ännu inte knäckt koden som innebär att han letar upp listan och skriver ned sina små önskemål direkt på den.

(Dottern knäckte, dessvärre för mig, denna kod för åtta år sedan och det råder aldrig någon brist på balsam, Läkeroltuggummin, särskilt utvalda yoghurtar, Proviva jordgubb eller vad hon nu mellan varven önskar sig sedan dess.)

I förra veckan slumpade det sig emellertid så att både godheten och minnet drabbade mig samtidigt och dessutom inträffade detta lyckliga när jag befann mig på Willys. Jag stegade omedelbart iväg mot glassfrysboxen. Här skulle handlas Ben & Jerrys.

Efter tre varv runt boxen, det sista varvet tog mig 10 minuter eftersom jag noggrant läste både på förpackningarna och på skylttexterna, kunde jag konstatera att det inte fanns någon glass som hette Ben & Jerrys. Han måste ha lurat mig.

Jag slog istället till med en hutlöst dyr glass kallad "Bananasplit" som kostade 24 kronor för en halv liter. Det tog emot, jag hade kunnat få en tvåliters Big Pack för samma peng och bananer hade jag hemma, men sen ramlade godheten över mig igen och jag slog till med bananaspliten.

När jag kom hem frågade sonen var Ben & Jerrys-glassen höll hus. Jag svarade sanningsenligt att någon sådan glass inte existerade. Tyvärr. Det var vetenskapligt säkerställt. Men jag hade köpt bananasplit-glass istället, jättedyr, titta bara! Han tittade, klämde fram ett krystat "åh, tack" (men kunde ha lagt in lite mer inlevelse, kärlek och tacksamhet i detta) och frågade därefter var jag letat.

I glassfrysboxen, självklart, var letar man annars? Bland tvättmedlen?

Nej, nej, nej, han skakade trött på huvudet, Ben & Jerrys-glassen står SJÄLVKLART inte bland den andra, VANLIGA, glassen. Den finns i en separat frys bredvid läskkylen.

Jaha, självklart. Att jag inte letade efter specialfrysen som var placerad bredvid läskkylen. Så korkat av mig.

I går var jag på Willy igen, för att kompletteringshandla Läkeroltuggummin till dottern och yoghurt (till mig). Dottern påminde mig om att lillebror vill ha Ben & Jerrysglass och pekade som av en händelse ut platsen där Ben & Jerrysfrysen var placerad. Han vill ha glass med smaken "cookie dough", berättade hon. Kakdeg. Av alla märkliga smaker på glass. Hur kommer man överhuvudtaget PÅ glass med kakdeg insprängt? Jag skakade bekymrat på huvudet.

Därefter höll jag på att svimma. Inte pga huvudskakningarna utan för att min blick råkade falla på prislappen. Ben & Jerrysglassen, den med kakdegssmak som har en egen frys bredvid läskkylen, kostade 45 kronor FÖR EN HALV LITER! Fattar ni? 45 kronor! Yee...

Jag fick blodsmak i munnen.

Efter moget övervägande, där en släng av godhet dök upp igen (mögegenskap) köpte jag en sån där burk med frusen kakdeg. När jag kom hem hade jag en lång föreläsning för sonen om literpriset i förhållande till Big Pack respektive Willys egentillverkade glass och framförde att jag förväntade mig att denna MYCKET exklusiva glass skulle vara åtminstone till påsk. Helst påsk nästa år.

Det tog två dagar, sedan var glassen slut. Fast själv fick jag glädjas åt bananasplitglassen. Inte så dumt det heller, faktiskt. Och billig, jämförelsevis.