fredag 4 mars 2011

Vill vara 16...

Det är väldigt stor skillnad på en 16-årings liv och en 46-årings. Jag får väldigt mycket mindre attention, t ex.

Förra veckan var vi på Lanzarote. När vi kom hem fick dottern reda på via en kompis att en kille från en annan kommundel som hon aldrig har träffat och aldrig kommunicerat med, sett henne där. Visst, eller hur. Jag trodde inte på det ett smack. Typisk raggningsreplik.

Mitt misstroende smittade dottern som till sin kompis uttryckte stark skepsis inför påståendet. Troligt att en kille som inte känner henne, inte har träffat henne i verkligheten, inte vet om i förväg att hon kommer att semestra på en ö i Atlanten, plötsligt ser henne galoppera fram på en joggingrunda i Puerto del Carmen.

Hade min mamma kommit gående i Puerto del Carmen hade jag inte känt igen henne. Vid vissa uppförsbackar där motvind även var inblandat undrade jag vem människan som envisades hänga med bredvid mig var. Så visst, säkert känner man då igen en tjej man aldrig träffat som man inte ens vet om kan tänkas vara där. Säkert.

Jag skrattade rått.

Den aktuelle gossen tyckte inte om misstroendeförklaringen och igår kom det en satellitbild per elektronik till dottern, med ett kryss på den plats där vi hade vistats och han hade sett oss. Oss, för han hade sett mig också. Vi hade joggat, sa han.

Platsen för krysset var utom tvivel en plats vi hade joggat på. Krysset låg strax utanför vårt hotell. Ett av tusen hotell.

Han hade sett och känt igen henne. Troligt.

Numera är dottern kompis med killen på Facebook, de chattar regelbundet och kommer förmodligen snart att träffas. Gifter de sig, skaffar barn, Volvo och en prenumeration på Postkodlotteriet så höjer jag inte ett ögonbryn av förvåning.

Frågan är bara varför sådant inte händer mig? Om någon mot förmodan känner igen mig någonstans så inte sjutton beundrar de mig på avstånd och hör av sig med lite superlativer om min person i efterhand. Då är det troligare att de springer ikapp mig och vill diskutera ungdomsproblem, bostadsinbrottsstatistik eller mina åtgärder för det bättre samhället, vilket personen sannolikt anser kommer att leda till det sämre samhället eftersom jag är kvinna, inte polis och således varken kan något eller ens har möjligheten att lära mig något.

Kan man bli 16 år igen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar