Igår ringde plötsligt min privata mobiltelefon. Det händer inte särskilt ofta, som regel är det aldrig någon som vill prata med mig, barnen föredrar att ge mig kortfattade besked via sms. Jag blev glatt förväntansfull och svarade.
Det var en tjej anställd på en större och mycket känd bokklubbskoncern som glädjestrålande berättade att hon tänkte ge mig två böcker alldeles gratis. Den ena boken som jag aldrig hade hört talas om var alldels gratis och den andra boken som jag inte heller hade hört talas om var lika gratis. Visst var det fantastiskt?
Jag jublade antagligen inte i samma utsträckning som hon tänkt sig, så försäljningsinstinkten fortsatte:
Och allt detta skulle vara gratis, den enda lilla motprestationen var att jag skulle köpa tre böcker under det kommande året, men det var en sån liten motprestation så det var knappt värt att nämna. Allt var så billigt, så billigt, så det var nästan gratis.
Jag tvekade.
Genast började hon radda upp titlar och författare i en farlig vänster, med bokklubbens hjälp skulle jag bli vilken litteraturklubbs champion som helst. I princip skulle jag kunna sopa banan med bibliotekariernas intresseförening. Hur kändes det?
Jag sa nej. Faktum är att jag redan är med i en bokklubb inom samma koncern, och mer än en klubb med billiga böcker trodde jag inte jag behövde vara med i.
Tjejen blev forcerad i tonen och sa att ok, strunta i böckerna då, vi har filmer och musik också.
Filmer och musik... Tja, jag vet inte, jag hinner aldrig titta på de filmer som går på teve ens, några egna inköpta filmer har det inte varit tal om på länge. Och musiken på Spotify räcker bra för mig.
Nu blev det panik i rösten. De hade annat också. Presentartiklar och kläder, kunde inte det vara något? Kläder gillade jag väl?
Jag avbröt och sa nej tack, samt avslutade samtalet.
Idag försökte jag hitta bokklubben där man kunde köpa musik, filmer och kläder men jag har inte hittat den ännu. Skit också, nu när jag har tänkt på det så skulle jag faktiskt vilja vara med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar