Om namn

Jag noterade häromdagen att presidenten i Nigeria heter Goodluck Jonathan. Goodluck bör vara förnamnet. Detta har roat mig i flera dagar. Man undrar ju osökt hur gossebarnet egentligen såg ut som nyfödd som fick sin mamma att välja just "Lyckatill" som förnamn. Han kan inte ha varit direkt bedårande.

För många år sedan hade jag en kollega på ett dotterbolag i Köpenhamn, som jag hade frekventa kontakter med. Vid den här tiden var kollegans fru med barn och rätt som det var kom storken och en gosse såg dagens ljus.

När de obligatoriska frågorna om längd, vikt och eventuella bristningar som behövde sys som ett resultat av förlossningen var avklarade, kollegan var lite osäker på just den sista frågan, undrade jag intresserat vad en sån liten dansk gosse skulle kunna få heta?

Kim kanske? Jag tyckte mycket om Kim Larsen i Gasolin på 70-talet.

Eller varför inte Thomas efter Thomas Helmig, en annan charmig sångare.

Eller kanske Brian efter fotbollsspelaren Brian Laudrup? Sistnämnde kunde förvisso inte sjunga men kompenserade det gott och väl med snygga fotbollsben och sånt räcker för mig. Jag är på inga sätt petig.

Nix. Den späde och oskyldige skulle döpas till Halfdan.

Halvdan på svenska betyder medelmåttig/inte riktigt bra, och att välja det som tilltalsnamn kändes som ett lite väl tydligt budskap om att han redan innan han lärt sig fixera blicken visat sig vara en besvikelse för sina föräldrar. Snacka om uppförsbacke i livet.

Frågan är om inte "Lyckatill" hade varit bättre i jämförelse.

Riktigt roligt hade det varit om de två grabbarna hade mötts i verkligen livet någon gång och fåtts att skaka hand och presentera sig:

- Halvdan!
- Goodluck!
- Well, thank you...?

När jag tänker efter är jag rätt glad att över namnet Mimmi även om jag är uppkallad efter en seriefigur. Det kunde varit värre. Snorkfröken, t ex.