Väldigt trött

Vill härmed ge en beskrivning av hur det är att ha tonårsbarn, så att ni med små barn som tycker de är jobbiga på nätterna förstår att det inte på något sätt blir bättre.

Här kommer min historia:

Igår var jag jättetrött och gick och lade mig redan vid 21.30, men lät teven i sovrummet vara på eftersom sonen skulle komma hem vid 22 och jag ville vara vaken då. Jag somnade.

Strax efter 22 kom sonen hem och väckte mig eftersom han ville tala om att han tänkte sova över hos en kompis. Han skulle bara plocka ihop sina saker, sen skulle han sticka, berättade han, och gav sig upp på sitt rum för att packa. Jag somnade.

En stund senare väckte sonen mig för att be mig stiga upp och kolla på en sak. Jag var trött intill medvetslöshet men vacklade upp och travade förvirrat efter gossen. Det visade sig att han med kraft och mod lyckats knäcka spaken till ettgreppsblandaren i badrummet. Vattnet flödade på högsta tryck. Handfatet ville svämma över. Jag vaknade på riktigt.

Efter en lång stunds experimenterande med att medelst skruvmejslar, tänger, hammare och andra verktyg få stopp på vattenflödet, fick jag ge upp. Huvudkranen stängdes, sonen skickades iväg till kompisen och jag fick ringa dottern, som var ute på sitt håll och lämna viktigt meddelande om att vattenförsörjningen var strypt. Kunde hon kissa, låna en tandborste och borsta tänderna samt, om det var möjligt, snabbt duscha lite hos kompisen hon var hos, så var det inte helt fel. Hon skulle överväga möjligheten, sa hon. Och vara hemma senast kl 2.

Jag ställde mobilen på klockan 2 och lade mig ned. Jag somnade.

Klockan 2 satte alarmet på mobilen igång samtidigt som dottern kom hem. Var jag trött intill medvetslöshet vid tidigare väckningar var jag så gott som död vid det här laget. Dottern ropade: "Hej, jag är hemma!"

Jag svarade: "Vem av er tre är det som är hemma?"

Dottern blev förvirrad, såvitt hon visste var det bara hon som var ute, brodern torde antingen vara i sin säng eller hos en kompis och kommer aldrig hem vid tvåtiden. Och vem var den tredje?

Dottern ropade: "Det är jag, vem skulle det annars vara?"

Jag svarade: "Mormor, hon skulle komma så här dags."

Till saken hör att mormor är så pass till åren kommen att hon bara tar sig kortare sträckor utan att bli hämtad och skjutsad. Dessutom bor hon drygt 20 mil härifrån och för övrigt är hon sällan ute och luftar sig mitt i natten. Senast hon var här var för två år sedan, så det hela var märkligt från början till slut. Tyckte dottern. För mig var allt kristallklart.

Dottern blev rädd och hade om hon känt till diagnosen pannlobsdemens trott att jag drabbats av en släng. En väldigt akut sväng.Nu trodde hon bara jag förlorat förståndet på vanligt sätt.

Men jag var bara väldigt trött. Så trött man blir när man blivit väckt tre gånger på raken.

Imorse ringde jag en rörfirma och övertalade dem att försöka komma och hjälpa mig under dagen. Före lunch ringde jag och påminde dem om kvinnan i nöd och efter lunch kom de.

Nu har jag vatten igen, är säkert någon tusenlapp fattigare (räkningen kommer med posten) och jag är trött. Väldigt trött.