Farligt med för mycket tevetittande

Det man inte vet har man inte ont av, sades det när jag var liten. Jag tror inte den tesen håller i dagens moderna, moraliska, etiska och genusdemokratiska samhälle, men i ett avseende är jag beredd att hålla med. Jag skulle inte ha tittat på teve igår kväll...

Igår låg jag i sängen och tittade på Trädgårdstoppen samtidigt som feberyrorna kom och gick. Tydligen har detta varit en återkommande serie under våren men jag landade raskt in i sista avsnittet, det avsnitt där finaste trädgården i Sverige skulle koras.

Det kändes spännande, jag undrade om möjligen min fina lustgård var nominerad. Jag har världens sötaste trädgård med blommor och allt, nämligen.

Programmet drog igång, och man fick se både bilder och filmavsnitt av de sötaste trädgårdar. Jag skulle vilja ha allihop. Det var små dammar med vattenfall och vattenkonst, det var blommor och gångar, små uteplatser och gröna rum och det var pergola, vinrankor och rosor så det bara visslade om det. Gräsmattorna var som sammetsmattor och det syntes inte en vissen blomma så långt ögat nådde.

Jag blev akut avundsjuk. Sannolikt förstärkt av att jag hade feber, då uppfattas allt hundra gånger mer.

Innan jag tittade på programmet var jag nöjd med min trädgård. Jag har tyckt att den är fin och lummig, att blommorna är vackra och välvalda och att den på det hela taget är ganska ok.

Det tycker jag inte längre. Den håller inte måttet alls. Frågan är om man ens kan kalla den för trädgård. Jag har förvisso en damm, jag har förvisso kantstenar och blommor, men några gröna rum är det inte tal om. I gräsmattan finns det tusenskönor, revfingerört, maskrosor, veronicor, mossa och röllika. På ett ställe ser det ut som om en tuss gräs vill växa, men jag är inte säker. Det kan vara en ogrästuss som kommer upp. Inte alls likt sammetsmattorna i teven.

Jag har inte tänkt på färg, form eller blomningstid när jag planterat växterna, det kan man inte när man utökar växtantalet genom att knycka skott hos kompisar. Då tar man vad man får och sedan väntar man spänt på vad det blir av det. Det är den strategin jag har byggt Edens lustgård på. Inte på doftperioder, längd på blomningen, färgharmonier eller att det hela tiden skall hända något i rabatterna.

Jag är nu mycket missnöjd och ledsen med min trädgård.

Och detta stärker min teori om att för mycket tevetittande inte är nyttigt. I fortsättningen skall jag bara titta på sådana program som inte påverkar mig negativt. Formel 1, till exempel. Rör mig inte i ryggen.