Jag tycker själv att jag är rätt fältmässig och anpassningsbar. Är det kallt, klär jag på mig, är det varmt lättar jag på klädseln, regnar det tar jag bilen och är det snö stannar jag i sängen. Flexibel till sin yttersta gräns.
Men ibland går det så himla fort att det är fullkomligt omöjligt att hänga med. Igår till exempel. På morgonen var det höst. Regn, fukt, obehag och en doft av våt yllekofta låg som ett lock över nejden. Jag klädde mig ordentligt med klänning och jacka och leggings och snygga sandaletter med lite fler täckande remmar än vad jag har på sommaren.
När jag kom hem på seneftermiddagen var det sommar. Solen sken från en klarblå himmel, det var 25 grader varmt och jag funderade på om jag skulle åka till havet och bada före eller efter att jag drog igång grillen.
Jag hade vid det laget hoppat ur leggingsen och hängt av mig jackan.
Med facit i hand var det tur att jag inte var ute på lunchen, det torde ha varit vinter då och det var jag verkligen inte klädd för.
Imorse när jag vaknade var det redan ett fantastiskt sommarväder ute. 20 grader varmt redan vid 7-tiden, underbart. Jag skuttade med ett skratt ur min säng och lade genast ut alla dynor och plädar som huset kunde uppbringa på möblerna i trädgården. Lagom till min hemkomst skulle allt vara behagligt uppvärmt och jag såg framför mig hur jag skulle sitta ute i solen när jag kom hem, läsa en bok, sippa på något kallt och lukta på blommorna som Ferdinand.
Vid lunchtid var jag hemma en sväng och konstaterade att vädret höll ställningarna. Varmt som i Gehenna och mer sommarkänsla än vad Idas sommarvisa kan uppbringa. Tjohoo!
När jag kom hem ikväll fick jag gå ut och ta in allt igen för att inte allt skulle bli blött av höstregnet.
/Missnöjd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar