Till Skånetrafiken

Idag har jag laddat upp och nu skall jag klaga. Ni som inte vill läsa klag, skall snarast lyfta blicken och titta på teven istället.

Så här var det:

Jag åkte för en tid sedan buss till Malmö, varpå jag bytte buss och åkte en bit till i Malmö. Det gick utmärkt. När jag klev på i Vellinge betalade jag med mitt Jojo-kort, precis som man skall i detta kontantfria samhälle, varpå jag fick en biljett som jag viftade med vid det kommande bussbytet och det räckte. Både jag och busschauffören var glad och jag fick åka dit jag skulle för 28 kronor.

Sen skulle jag åka hem och tänkte köra samma vinnande koncept. Betala resan, få biljett, byta buss, vifta med biljetten, komma hem.

Nope.

Jag betalade resan, så långt gick allt utmärkt, men jag fick ingen biljett. Det skulle inte behövas, förklarade chauffören. Ville jag köpa ny biljett 5 minuter senare skulle biljettmaskinen fatta att jag redan betalat och så skulle jag kunna åka hem utan ny peng.

Jag var misstänksam.

Och mycket riktigt. Det drogs pengar andra gången också. Jag åkte från Malmö till Malmö för 28 kronor, sedan åkte jag från Malmö och hem för nya 28 kronor. Trots att jag inte skulle behövt det. Sånt retar mig.

Då jag är skrivkunnig skrev jag detta till Skånetrafiken. Att det retade mig, alltså. De svarade snällt att de förstod mig och att kompensation var på väg.

I min naiva okunnighet trodde jag då att mitt Jojo-kort skulle förses med de 28 kronor de snott från mig och raskt skulle fåglarna börja kvittra, världens alla barn bli glada och solen alltid skina.

Ack heliga enfald. För trots att JAG inte kommer att få använda kontanter på bussarna från den 1 juni utan är bunden att använda kort, så betyder inte det att Skånetrafiken ställer upp på samma elektroniska service.

Jag fick ett presentkort på 28 kronor. Ett papperspresentkort.

Ok, tänkte jag, då åker jag väl buss för presentkortet då.

Nä, si det gick inte. Presentkortet skulle lösas in på ett av Skånetrafikens serviceställen.

Ok, tänkte jag för andra gången, då går jag väl till Vellinges serviceställe och löser in det då.

Nä, si det gick inte heller. För det ställe vi har i Vellinge kan visserligen sälja Jojo-kort men det är också det enda. Sådana avancerade manövrar som att sätta in 28 kronor på ett kort gick inte. Jag skulle ta mig till Höllviken för att göra detta. Eller Malmö. Ville jag kunde jag åka till Helsingborg eller Kristianstad också.

Här började jag bli lite trött.

Idag skulle jag på möte i Malmö klockan 9. Jag fick åka extra tidigt in för att kunna kliva av på Studentgatan, promenera till Gustav Adolfs torg, gå in på Pressbyrån där (serviceställe) och be dem ladda på de 28 kronorna på mitt Jojo-kort.

Nä, si det gick inte. Det gick bara om jag laddade på kortet med kontanter samtidigt.

Vid det här laget ville jag luta mig över disken och falla i gråt.

Jag samlade mig dock, och sa att ok, jag laddar på kortet med en hundring då, bara ni är snälla och för över mina 28 kronor till kortet.

Nä, si det gick absolut inte. Minimibeloppet var 200 kronor.

SAMMANFATTNINGSVIS:

En busschaufför tar felaktigt 28 kronor från mitt Jojokort.

För att få tillbaka dessa måste jag:

1) Åka till Malmö.

2) Kliva av vid en helt annan hållplats än vad jag skulle klivit av och ta mig till ett ställe jag inte skulle gått till om jag själv valt.

3) Investera i ytterligare 200 kronor på Skånetrafiken och placera dessa pengar på ett icke-räntebärande Jojo-kort enkom för att få tillbaka det som rätteligen är mitt. Helt i onödan, dessutom, för jag skall köpa ett sommarkort och har ingen användning för några pengar på Jojo-kortet förrän i augusti.

Jag är inte riktigt överens med dem om att detta ryms inom ramen för god sed.