Understundom har jag idag, när arbetet så tillåtit, kunnat tänka en del på de tunga mysterierna i livet. Inte varför räckena till rulltrapporna alltid går snabbare än själva rulltrapporna så att man landar på näsan om man inte flyttar handen varannan sekund när man åker. Och inte varför behån knäpps där bak när man själv alltid är där fram.
Nej, betydligt tyngre saker.
En sådan tung sak har aktualiserat sig den senaste veckan med sitt kulmen i förrgår. Då var jag nämligen på apoteket och donerade alla mina för maj månad återstående medel till förmån för munsårsmedikamenter. Jag köpte salvor och dekokter för att få bort eländet snabbast möjligt och jag köpte plåster för att täcka över dem så att de blir osynliga. Så osynliga de nu kan bli när det vilar ett runt plåster ovanpå. Alla undrade varför jag hade ett plåster på läppen. Kanske skall man se det positivt för ingen frågade faktiskt varför jag hade munsår.
Men, den springande punkten är:
När man nu ägnar forskning och anslag och marknadsföringspengar och en massa annat för att plocka fram salvor som hjälper mot munsår, varför i hela hoppsan låter man dessa salvor vara VITA?
Inte många har naturligt vita läppar nuförtiden. Jag har sett att brudar som Mary Quant och Brigitte Bardot körde vita-läpps-stuket någon gång i förfluten tid men så länge jag har varit med i svängen så har läppar varit blygt rosa eller eldigt röda. Någon gång har jag blå läppar men det känner jag inte att jag vill accentuera ytterligare med blå salva.
Men genomskinlig salva, vad är det för fel på det? Det finns ju i tuber med andra etiketter, det vet jag med säkerhet.
Detta var ett av mina tunga mysterier som jag tänkt på idag.
Det andra är varför det alltid är så att man måste försöka två gånger med att få in usb-minnet i datorn. Det blir aldrig, läs ALDRIG, rätt första gången.
Ett synnerligen tungt mysterium.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar