Transportplanering

De dagar jag måste ha bilen i tjänsten får bilen följa med till jobbet på morgonen. Övriga morgnar cyklar jag, vilket är bra för kropp och själ. En sund själ i en sund kropp, ett äpple om dagen, doktorn har inget att göra och halleluja-moments för hela slanten, jajamen.

(Fast det är möjligt att jag, om det regnar för mycket, är snö, är halt eller någon annan vädertyp som förordar att jag tar mig fram lugnt och försiktigt, tar bilen. Man skall akta sig för att bli fanatisk.)

Jag brukar slänga ett öga i jobbkalendern under helgen och gör då den grova bil- alternativt cykelplaneringen. Sen kör jag på den.

Idag skulle jag bara vara inne på kontoret och dessutom rådde det uppehållsväder. En typisk cykeldag. Jag susade frejdigt iväg på min fula, omoderna och dessutom alldeles för lilla cykel till min långa kropp. Men i väntan på att någon ädel själ får för sig att sponsra min väg till och från arbetsplatsen är det den fula cykeln från Domus 1972 som gäller. Vi stretade på.

På vägen hem skulle jag cykla om Ica för att hämta ut ett paket och därefter Pressbyrån och hämta ut ett annat. Oklart innehåll i båda, det är inte alltid man vet vad man skall få (läs: betala för), så jag kunde inte riktigt avgöra storleken, men trodde optimistiskt att de skulle kunna hängas eller klämmas fast på någon ledig plats på cykeln.

Hela arbetsdagen förflöt i det sedvanliga flänget och när det var dags att ge mig hem packade jag ned dator, sladdar, pratmanus samt 80 stycken nytryckta broschyrer som deltagarna på den årsstämma där jag skulle inledningstala under kvällen skulle få.

Det var väldigt tungt och bökigt men jag släpade tappert på väskor och kassar med broschyrer och tänkte att det bara var en liten sträcka det skulle vara tungt. Bilen var ju strax utanför.

Det var där någonstans i tanken som jag kom på att bilen inte alls stod strax utanför. Den stod hemma. Strax utanför stod bara fula-cykeln-från-1972.

Jag blev med ens väldigt trött. Varför hade jag inte tänkt på detta imorse när jag planerade transporten? Stor otur.

Hela vägen hem vinglade jag som en jolle i storm på Atlanten, tungt lastad med kassar och väskor som hängde på alla sidor om farkosten som otympliga fendertar. Paketen fick förbli ohämtade, enda möjligheten att få hem dem var att bära dem i munnen, men det är inte så ofta nuförtiden som paketen är invirade i snören så jag valde att inte hämta ut dem.

Vid något tillfälle tappade jag några broschyrer och jag tänkte faktiskt, vill ödmjukt erkänna det, låta dem ligga eftersom en avstigning med följande påstigning på tungt lastad cykel är förenat med livsfara. Men Luther den skurken vrålade mig i örat att jag inte kunde göra så, nedskräpning, miljöförstöring, klimatpåverkan, allt skulle vara mitt fel om jag inte genast plockade upp efter mig, och jag kastade mig av i farten eftersom det var enda sättet att kliva av.

Sen fick jag leda cykeln till en nedförsbacke för att komma på den igen, och det tog en god stund. Vana bloggläsare vet att jag har uppförsbacke hem.

Broschyrerna blev jag av med på föredraget (dit jag tog bilen) men å andra sidan fick jag med mig en stor kruka med orkidéer och en bukett blommor, så summan av lasten var konstant. Jag vet emellertid med säkerhet att jag inte hade kunnat klämma dessa på pakethållaren, så det var tur jag valde rätt fordon den här gången.

Och imorgon tar jag bilen. No matter what. Jag har träningsvärk överallt och behöver vila mig.