Om ett par veckor skall jag vara inledningstalare för en större samling utomkommunala personer som skall få förundras över vår vackra och säkra kommun. Ett hedersamt uppdrag som jag fick då förstahandsvalet och andrahandsvalet hade förhinder.
Men iallafall... Hedrande ändå.
Igårkväll satt jag och skrev tal med inlevelse, känsla, humor och snodda textsnuttar från alla möjliga håll. Det blev bra. Jag skall tala i tio minuter och om jag speedar på lite på slutet, ge katten i konstpauser och hoppar över några kommatecken och punkter, så klarar jag det. Jag skall träna lite på andningen också. Kan fridykare hålla andan den tid det tar att vända på 190 meter ned i plurret, skall väl jag kunna låta bli att andas i åtminstone de två sista minuterna. Om det kniper med tiden, alltså.
Talet skall avhandla 1000 år på tio minuter. Detta var lika mycket som jag åldrades när jag satt i bilkö på motorvägen igår morse. Det tog en kvart att komma ut på motorvägen från påfarten och sedan dröjde det en halvtimme innan vi kom till Tygelsjöavfarten. Där svängde jag av för att, listig som en kobra, köra över åkrar och ängar och komma ut på motorvägen mot Lund det hållet.
Tråkigt nog fanns det fler listiga. En del så pass listiga att de hade tagit det hållet redan från början, vilket inte på något sätt gagnade oss avhoppare som hade väjningsplikt. Det tog mig sammanlagt en timme att komma upp i 100 km/h.
Idag skall jag cykla till kontoret. Inga köer, inga väntetider och inga 100 km/h.
Däremot is på gatan. Får inte ramla, har möte med brottsförebyggande rådet idag, och det är jeans det är ok att ha slitna hål på. Ingen har ännu kommit på det slitna kostymmodet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar