Beredd på strid

I helgen har jag utgjort gående bord för myggfamiljer. Varje sommar blir jag hårt åtgången av myggen, men jag glömmer det från den ena sommaren till den andra, och hinner således få en 50-60 bett vid ett och samma tillfälle i början av sommaren innan jag får upp de slipade svärden i form av myggmedel och kan försvara mig.

I helgen var ett sådant tillfälle.

Det märkliga är att jag den här gången uteslutande är myggbiten på baksidan av benen. Man kan tycka att jag borde vara lika smaklig på framsidan, men kanske hade de elaka kreaturen bestämt sig för att smyga sig på mig bakifrån och hugga ned mig i ryggen. Isåfall är det en utveckling som är väldigt oroande. Rätt som det är fångar de in oss välsmakande människoexemplar och så får vi trampa omkring hela dagarna i en kontorsinhängnad i väntan på att bli mjölkade. Myggornas planet, typ. Skulle inte förvåna mig.

Är inte helt olikt hur det redan är, när jag tänker efter.

Det är emellertid inte bara så enkelt att jag har tre stjärnor i myggornas guide Michelin, det är dessutom så illa att jag på något sätt är överkänslig mot betten. Ett raffinerat slags ödets ironi. Mina myggbett blir aldrig mindre än två cm i diameter med en upphöjning stor som en golfboll. Dessutom kliar de något alldeles vansinnigt. Och detta får man förmånen att njuta av i minst två veckor, fortare än så går det inte att bli av med myggbetten.

När hösten kommer ser mina ben ut som om jag har tillbringat sommaren i slagsmål med krokodiler. Jag får ganska bruna ben och det är bra och avundsvärt i vissa sammanhang, men har man fått ett antal rivsårsruvor som fallit bort så syns de vita ränderna väldigt tydligt mot sin bruna bakgrund. Ser väldigt osexigt ut.

Och inget medel är ännu uppfunnet som hjälper mot klådan och som får bulorna att lägga sig platt. Inget receptfritt iallafall. Visst, det finns saker på apoteket som enligt uppgift är klådstillande, och de funkar kanske på vanliga myggbett men de funkar inte ens ytligt på mina bomber. (Bomber = stora myggbett, så ni inte missförstår mig.)

Jag har alltså knappa två veckor framför mig av konstant kliande och rivande. Och med en air av myggsprej runtomkring mig. För fler myggbett lär det inte bli. Nu är jag beredd på strid.