Ja, så var midsommaren avklarad för den här gången. Mitt sällskap höll till i en rödmålad stuga med vita knutar, gammaldags vita trädgårdsmöbler, grusväg till en sjö och blommor överallt. Det var som taget ur en bild över den svenska sommaren i ett reklamblad från Ica.
Hela eventet gick bra, vi satt först ute och när det var dags att äta fick vi bära in bord och dukar och allt, för då drog det ihop till regn. När allt var omgrupperat och omdukat kom solen igen, men då hade ingen lust att göra om alltihop så vi blev kvar inne bland gammaldags kökssoffor och vedspis i original och hade farbror Melker dykt upp hade jag inte blivit förvånad.
Jag ville att vi skulle lyfta bordet och säga "grrr bom" som farbror Melker gjorde, men eftersom bordet var flera bord där några delar var ben med en träskiva på, så ansågs det som för riskabelt. Detta då det stod snapsflaskor på bordet. Man kunde riskera att spilla.
Med på festen var ett gäng amerikanare som alla nogsamt undvek sillen och som försökte se glada och uppskattande ut när vi förklarade att det är helt som det skall att det ösregnar i intervaller på midsommarafton.
I halvlek hade vi femkamp med regler som presenterades på både svenska och engelska, och där vi som kunde båda språken hade ett försprång eftersom översättningarna inte alltid var exakta. Man kunde således, om man hade språkmakten, välja den regelvariant som passade bäst för stunden.
Mitt lag vann.
Jag ville plocka sju blommor att ha under kudden men kände inte för att gå ut i beckmörkret och regnet och göra det. Någon föreslog alternativet sju snapsar som huvudkudde, och det övervägde jag, men sen kom jag på att jag ju skulle köra och då fick det förslaget förkastas.
Således kommer jag vara till äktenskap ledig ännu ett år, så intresserade spekulanter kan börja ställa sig på rad och komma med sina erbjudanden.
Såså... Inte slåss i kön.
(Ovannämnda var ett exempel på positivt tänkande. Extremt positivt tänkande.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar