Renlighet

Det är nu två dagar sedan sonen kom hem från England och jag tvättar fortfarande. Resväskan var full av kläder när han åkte iväg för drygt två veckor sedan och det faktum att han fick stödköpa kläder eftersom det inte gick för sig att låna familjens tvättmaskin, gjorde att det var väldigt mycket strumpor, kalsingar och t-shirts som kom tillbaka i olika faser av renhet/kompostering.

Jag tvättar på kvällarna, hänger ut på morgnarna och stryker när jag kommer hem. Helkul. Så här långt har jag förutom kläderna tvättat både pengar, skor och godis och nu återstår bara resväskan, sen är jag klar. Funderar på om den går att knyckla ihop på något vis så att jag får in även den i tvättmaskinen.

I den vänliga familjen ransonerades det även med vatten vad gällde den personliga hygienen (inte bara vad gäller spolning på toa) och hade han varit mindre och behändigare hade jag kanske försökt knyckla in även ungen i tvättmaskinen för att få rätsida på två veckors ingrodd smuts. Nu lär inte det gå och helt nödvändigt är det inte heller. När gossar passerar en viss ålder går de abrupt från att inte vilja tvätta sig till att bara vilja tvätta sig. Fram till puberteten är badrummet en otrevlig plats dit de inte söker sig annat än vid största nödvändighet. Sen, över en natt, får man inte ut dem därifrån.

Jag tror att den dimma som nu under sommarmånaderna plötsligt sveper in över byn vid lunchtid beror på vattenångorna från sonens duschande. Tittar det upp en guldfisk ur golvbrunnen en vacker dag blir jag inte förvånad.