Broccolisoppstillverkaren

Idag har det viftats med flaggor, köpts jordgubbar (jag skriver alltid jordbuggar, vet inte varför fingrarna tycker det är mer rätt), cyklats genom sommarsamhället, marinerats kyckling, marinerats zucchini, gjort broccolisoppa (se nedan) inför morgondagens middag (är jag inte förutseende så säg!), bakats bullar, dragits igång grill och svarat några gånger i jobbtelefonen. Den är aldrig tyst. Mögtelefon.

Vid broccolisoppstillverkningen uppstod ännu ett exempel på att min hjärna och jag inte riktigt jobbar i takt. För er som inte studerar kommentarskonversationerna kommer här en redogörelse för hur långt galenskapen har nått:

Ibland har jag en idé men medan jag är på väg att utföra den får jag en idé till och finner mig så småningom ståendes var som helst i huset utan den minsta aning om vilken av mina två (eller flera) goda idéer jag var på väg att utföra just där. Om ens någon. Ibland blir jag stående på vägen fram till aktuellt rum för att jag känner misstänksamhet över vart jag är på väg.

Imorse hann jag glömma en annan detalj. Jag skulle jag koka upp vatten i vattenkokaren för att, när det kokat upp, hälla det i en kastrull med broccoli för broccolisoppstillverkning. (Inget jag brukar äta till frukost utan mer ett uttryck för middagsförberedelser i god tid.)

Nåväl, jag häller upp vatten i vattenkokaren, mäter noggrant så att det inte blir för mycket vatten (rinnig soppa) och när mängden är rätt häller jag ut allt i kastrullen. Och är nöjd i flera sekunder tills jag började fundera på varför jag använde vattenkokaren som måttverktyg. Det borde ha funnits en anledning till det.

Det gjorde det, kom jag på.