Gemensam målbild

Idag har jag fått bilen besiktigad. Det var första gången för bilen och ganska länge sedan sist för mig, men jag har fortfarande traumatiska minnesbilder kvar från fornstora dar då jag fick besiktiga både den egna och aktuell partners bilar (läs: rishögar) i så lättklädd outfit som möjligt (jag alltså, inte bilen) för att på så sätt om möjligt påverka ett tveksamt utfall till ett positivt. Eller åtminstone inte körförbud.

Idag klär jag på mig rejält, det tror jag är framgångskonceptet om man är i min ålder, men trots att bilen inte är lastgammal så hann jag ändå jaga upp mig en stund innan. Det kändes ungefär lika skojigt spännande att besiktiga bilen som att gå till tandläkaren för första gången på något år.

Jag fick en trevlig bilbesiktare, en glad och ung norrlänning och jag högg honom i den blåa pikétröjekragen innan han hade börjat koppla på diverse slangar och elektronik på bilen för att få lite deeptalk. Jag sa att jag tyckte det var viktigt att vi hade en gemensam målbild för hur själva besiktningen skulle gå till, och det kändes dessutom angeläget att vi båda hade en positiv, gemensam målbild. Det här skulle gå bra, kände han det också?

Han kände det också.

Han påstod dessutom att han alltid kände så vilket kändes bra för mig tills jag började tänka efter. För om det kändes som om det skulle gå bra för honom oavsett vilken bil han hade framför sig i garaget, så var hans intuition inget att lita på, det kunde ju vem som helst räkna ut.

Nåväl, han hissade upp min bil, bankade på den, hängde sig med hela sin kropp mot mina hjul, bromsade, tutade, testade både blodtryck och EKG och log alltemellanåt lugnande åt mitt håll.

Slutligen fick jag åka med en liten runda, vilket var roligt för det är ytterligt sällan jag får åka bil, jag kör för det mesta, och sen var allt klart. Jag fick ett papper och där stod det MVG över hela sidan. Eller, kanske inte direkt, men där fanns åtminstone ingen anmärkning. Jag log soligt och glatt överraskat och brast ut i långa haranger flankerade av diverse glädjeyttringar över detta oväntade utfall.

Han tittade snällt på mig, log och sa på norrländska: Jo, men vi kom ju överens.

Ja, det gjorde vi förvisso, men sånt har aldrig funkat förr. Fast kanske är det nya tider? Kanske är det från och med nu detta funkar?

Imorgon skall jag boka tid för service av fordonet och då skall jag pröva att ha som gemensam målbild att denna service inte kommer att kosta mer än högst en tusenlapp. Det tror jag mycket på.