Tantparfym

Idag har jag varit och tittat till Stockholm litegrann. Där var allt bra, folk var glada, uppträdde belevat, någon trängdes förvisso i rulltrappan ned till tåget, men det var jag beredd på och jag log bara överseende.

På flyget dit satt jag bredvid en ung och himla snygg affärsman i 25-årsåldern. Jeans, kavaj, blåvitrandig skjorta, liten näsduk i kavajfickan, ja, ni fattar. Snygg. Vi hälsade artigt godmorgon och gick sedan in i egna tankar. Han fick hjälp med sina tankar av ett par hörlurar kopplade till en mobil som sannolikt spelade musik. Jag tänkte själv.

Efter en stund vände han sig mot mig och sa "ursäkta, vilken parfym har du?". Detta kan man hastigt tolka som allt möjligt. Antingen "fy fan vad du har sprejat in dig, jag kan knappt andas" eller"oh, baby, jag har hastigt upptäckt att you are the one, du är kvinnan med stort Q och nu börjar vårt liv tillsammans".

Jag valde på en promillesekund att utgå ifrån att det sista var det som gällde och meddelade att jag var iklädd några droppar Giorgio Armani, doften "Code".

Han meddelade då triumferande att den doften tänkte han minsann köpa till sin tjej. Alldeles själv. UTAN att hon hade talat om för honom och skrivit lappar om vilket märke och vilken doft hon ville ha samt ritat av flaskan. Han tänkte briljera. Hela tiden log han belåtet.

Inte riktigt så jag hade tänkt mig.

Jag berättade sedan den lilla episod för en väninna. Nu var det jag som valde att se stolt på händelsen. Hon skrattade emellertid länge och hjärtligt och när hon hämtat andan beklagade hon den stackars killen. När han kommer hem till tjejen med Armanis Code så blir effekten densamma som att vi som 20-åringar hade fått parfymen 4711. Bruden vill sannolikt ha Britney Spears, JLo eller något annat poppigt och så får hon tantparfym, hahahaha, hon hade fortfarande roligt.

Kan det vara så illa?

Men det finns i allafall en kille som är mer än 20 år yngre än jag som alltid kommer att tänka på tanten i stolen bredvid varenda gång han känner Armanis Code i luften. High five på det!