Idag har jag varit på arbetsplatsen i 14 timmar och att vara det en dag som denna, där vädret har varit ungefär lika svalkande som en våtvarm yllestrumpa runt halsen samtidigt som ventilationen i byggnaden är lika utvecklad som den språkligt grammatiska förmågan hos en normal tvååring, är i sanning ingen dans på rosor. Varför man nu skulle vilja dansa på såna taggiga monster när det finns mossa och annat mjukt.
När jag klev ut från arbetsplatsen var jag således kraftigt överhettad. När jag satte mig på cykeln och började cykla fläktade det behagligt. Jag cyklade fortare, då fläktade det ännu mer behagligt. Jag cyklade så fort jag vågade, full fart framåt alltså, och då kändes inte fläktandet i någon nämnvärd utsträckning längre. För då blev jag varm av ansträngningen.
Nu är jag både varm och trött och jag orkar inte ens berätta om det jätteroliga skrivfelet jag skrev i ett protokoll idag. Det får komma en annan dag istället. Men det var jättekul, det var det!
Alldeles i närheten, fast just bakom d.v.s. västerut stod det idag en buss. En luftkonditionerad buss där man som inbjuden fick halvligga på en brits och dricka juice och titta i taket under en kvart. Enda motprestationen de krävde var att man donerade en halvliter av sitt blod i en där till avsedd påse. Som om inte detta vore nog fick man förutom nämnda juice även vänliga ord samt en splitter ny tisha för sin uppoffring. Hur det gick? Jo, på den goda tiden 10 minuter tappades angiven mängd prima B- med hb 158, snacka om A-människa!! Detta betyder att jag vann över alla i bussen idag - igen.
SvaraRaderaAllt detta skedde alltså under tiden eller strax efter dina fantasier rörande rosor, tvååringar, yllestrumpor och grammatiska tilluftsdon pågick - alltså inga som helst beröringspunkter mer än att det rent geografiskt var ganska nära (iaf om man jämför med avståndet till Mallme).
Jaså, du är blodgivare! Det är jag också. I teorin.Läs här så förstår du: http://sakerhetschefen.blogspot.com/2009/11/min-blodgivarkarriar.html
SvaraRaderaJag tror ditt skeende var före mitt. Jag fantiserade/hallucinerade som värst vid 21-tiden och då tyckte jag det var bussfritt. Fast min perceptionsförmåga så dags var inte helt tillförlitlig, skall erkännas.