Dag två

Jag försökte i det längsta intala mig att det var för fuktigt för att klippa gräset och göra andra nyttiga saker i trädgården. Alla som kunde läsa kunde ju själva se hur blött det var i Köpenhamn, till exempel.

Sen hörde jag grannarna klippa gräsmattorna på alla sidor om mig och då blev det jobbigt med Luther, helt plötsligt. Han ville att även jag skulle klippa mitt gräs. Eller tusenskönorna, röllikorna, kvickroten och det andra ogräset som växer okontrollerat där gräset skall vara.

Jag suckade, föll till föga och plockade fram gräsklipparen. När jag arbetade mig fram till garaget där gräsklipparen är parkerad mellan sina insatser stod det klart att saker och ting hade växt okontrollerat sedan förra helgen. En klängros hade börjat luta sig över gången mot garaget från ena sidan och Praktlysingen lutade sig från andra hållet. Gången var borta.

Jag fick börja med att klippa upp en passage för att att komma fram.

När jag fått fram handjagaren och klippt ett varv runt gräsmatta ett (jag har två) såg jag att ogräset växte okontrollerat i rabatterna. Fram med hacka och liten spade och börja rensa.

Sen upptäckte jag att det börjat växa ogräs mellan plattorna på den ena stensättningen. För att åtgärda detta krävdes skruvmejsel och gift. Därefter konstaterade jag att det inte gick att ta sig fram till gräsmatta nummer två eftersom björnbärssnåret löpt amok och börjat växa okontrollerat, uppmuntrat av värme, väta och dålig övervakning från min sida.

Jag fick klippa lite.

Därefter klippte jag gräsmatta två, kantklippte gräsmatta två, rensade nytt ogräs, hackade, förgiftade och vevade runt med skruvmejsel mellan plattorna.

Mitt snabba uppdrag gräsklippning tog flera timmar och inkluderade i princip allt man kan göra i en trädgård utom att sätta potatis.

Och jag undrar hur Gud tänkte dag två när björnbären tillverkades. Mina armar ser numera ut som om jag brottats med krokodiler. Tänkte han verkligen på mig när dessa gjordes?