Jag funderar ibland på hur det kan komma sig att det lär vara så himla svårt att slå igenom som artist och få göra skivor när det uppenbarligen är väldigt, väldigt ont om både artister och låtar nuförtiden.
Sedan yngre tonåren har jag för vana att slå på musik i bakgrunden så fort jag kommer hem, vaknar eller på annat sätt intar medvetandetillståndet i min bostad eller bil. Förr var det medelst stereon och egeninspelade kassettband. Nu är det någon av de kommersiella kanalerna som det spelas musik på.
(Jag har inget emot de statligt finansierade kanalerna men det pratas mycket där och vill jag städa vill jag inte höra ett enonigt mumlande i bakgrunden, jag vill ha rock 'n roll.)
Men varför i hela friden spelar man SAMMA musik hela tiden? Om det nu inte är ont om låtar och artister?
Igår fick jag plåga mig igenom "Lilla laaaady" fyra gånger på samma kanal och två gånger till när jag bytte kanal. Utöver det kör man glatt och upprepat Veronica Maggios "jag kommer" 17 varv i timmen varvat med "Mr Saxobeat" och slutligen det värsta av allt: "Om sanningen skall fram" med Amarillo.
Finns det verkligen inget annat?
Jag har för mig att någon kanal utmanade sig själv med att de inte skulle spela samma låt mer än en gång per dygn för något år sedan. Ett utmärkt koncept som man alldeles uppenbarligen har släppt av brist på låtalternativ.
Skall det fortsätta så här får jag väl dra igång en egen reklamfinansierad radiokanal. Och i värsta fall bilda ett band och sätta igång och skriva lite låtar också. Kanske kan vi heta Mimmis and the papas? :-)
Rapunzel – kul att se att du fortfarande skriver, och kanske mer nu än någonsin!?! När vi hördes sist, och det var inte i går vill jag lova, skrev du krönikor i Allt om diabetes och någon veckotidning om jag inte minns helt galet… Och nu… nu skriver du en egen blogg. Måste säga att jag tycker att du gör det riktigt bra! Lika kul som förr... Kommer ihåg hur man höll på att trilla av stolen emellanåt när man läste dina mejl, krönikor och andra alster… men jag är inte riktigt lika säker när det kommer till musiken…
SvaraRaderaRadiokanal – JA! Kör på det… för om jag minns rätt så hade du okej musiksmak… Men att ta det steget längre och starta ett band?!? Njäää… Fortsätt med dina bloggar så kan vi byta blandband istället om fantasin tryter och du behöver nya impulser ;-)
Åh, ett fan! Äntligen!
SvaraRaderaJa, jag skrev för Hemmets Journal och i Alltomdiabetes.se, det sista gör jag faktiskt fortfarande.
"Rätt ok musiksmak..." Hallådär!
Det verkar som vi har känt varandra, när då? Vilken Anders är du?
Vilken Anders?!? Vad är det för fråga? Det har alltså funnits flera i ditt liv??? Jag som förväntade mig ett: -Ja, vad kul! Som jag har saknat dig!!! Äntligen! Tror jag tar tillbaka det där med musiksmaken igen… åtminstone tillsvidare ;-) Vi lärde ju känna varandra precis innan du lämnade IT bolaget bakom dig…
SvaraRaderaMed tanke på hur otroligt länge jag har levt är det inte märkligt att en och Anders har passerat mina vägar. Min första pojkvän hette Anders, t ex. Vi var sex år och gick i lekis. Men det är uppenbarligen inte rätt Anders.
SvaraRaderaMin bror heter Anders, men det är inte heller du. Ge mig efternamnet så skall jag se vad jag kan skaka fram ur minnets dunkla vrår.
"...lämnade IT-bolaget"...? Jag har en historia full av lämnade IT-bolag, så det var ingen vägledning. Enator? VM-data? Sigma? Ericsson? Sony Ericsson?
Jag fick kontakt med en gammal Anders för något år sedan, en sån där Anders från IT-branschen, men han har läst min blogg i modern tid och skulle inte verka förvånad över att finna mig skriva en sådan vilket uppenbarligen du gör. En annan Anders har jag på FB, även han från IT-glytteritiden. Det vimlar av Anders, när jag tänker efter. Håller ni på att ta över jorden :-)
Men självklart: Ja, vad kul! Som jag har saknat dig! Berätta nu vad du heter, var du bor, vilket IT-bolag och sedan kan du börja redogöra för vad du gjort sedan jag lämnat IT-bolaget bakom mig.
Med tanke på att jag levt nästan, men bara nästan, lika otroligt länge som dig så börjar det finnas en del dunkla vrår även i mitt minne. Men om jag inte är helt ute och cyklar, vilket jag ju i och för sig ofta är, så var det Sigma du lämnade… För det var väl därifrån som du kastade dig in i hettan på brandförsvaret? Kan i vilket fall påminna mig ett foto som du skickade där du käckt och stolt poserar i den nyförvärvade uniformen… Undrar om man kan hitta det igen på någon gammal backup?!? :-)
SvaraRaderaHar tänkt som 17, gjort som CSI och radat upp alla fakta, gjort en psykologisk analys, och desutom tagit i beaktande de villospår du har lagt ut.
SvaraRaderaOch NU vet jag. Ha!
Om jag säger att du fick panta en jädra massa säckar med cola-flaskor någon gång i ditt liv, är jag rätt på det då? :-)
Har dessutom gjort affärer med din dåvarande sambo på senare tid.
God I'm good! *ler självbelåtet*
Förlåt, glömde:
SvaraRaderaJa, vad kul! Som jag har saknat dig!!! Äntligen! :-)
Visst känns det bra när fragmenten faller på plats… Jo, du är helt rätt på det… som vanligt! :-) Men visst är det konstigt vad man blir ihågkommen för i olika sammanhang? Jag minns ju dig för dina sprudlande texter, din härliga humor, ditt långa hår och ditt bländande intellekt… Tomma cola-flaskor och en före detta sambo?!? Hmmm… får nog jobba på min image en aning :-)
SvaraRaderaHahaha... Det är som med lumpen och förlossningar, man minns allt i ett rosa töcken så där ett decennium senare. I själva verket tyckte du nog att jag borde ha klippt mig eller åtminstone börja använda balsam, att jag var en jobbig fan som alltid skrattade åt mina egna skämt och att jag var halvkorkad men bra på införsäljning av motsatsen. :-)
SvaraRaderaMen när jag tänker efter minns jag lite mer än dina coca-flaskor och kvinnor. Du bodde i närheten av min kusin, bland annat. :-)
Och så firade du min fyrtioårsdag på annan kontinent. Minns dock inte var. USA? Asien?
Har du kvar samma jobbmail? Jag kan nog räkna ut den isåfall. Vi behöver ju inte avslöja alla märkliga minnen publikt, kanske. :-)
Samma mejl... Du har den säkert i något gammalt arkiv annars! Vi hörs! ;-)
SvaraRaderaJag har bytt dator hundra gånger sedan sist, men jag är smart. :-) Spårhundarna pratar om mig och mina metoder på sina årliga konvent. Vi hörs!
SvaraRadera