Idag började jag dagen med att springa fyra kilometer. Nåja, kanske inte direkt "springa" men en fot var i luften hela tiden, det lovar jag. Och om en fjärils vingslag kan orsaka en orkan på andra sidan jordklotet så undrar jag vad som drabbar kineserna inom kort. Jag inte bara slog med vingarna, jag flåsade också. Kan gå illa. Förlåt.
Parallellt med motionerandet lät jag tvättmaskinen jobba lite och resultatet hängde jag ut, när jag hade återfått normal andning.
Sen fick jag lära mig via läroboken Facebook att jag inte behöver köpa nya utelampor med rörelsesensorer eftersom mina befintliga har tackat för sig och gått vidare till rörelsesensorhimlen, det finns LÅGENERGILAMPOR numera med skymningsreläfunktionen inbyggd. Alltså, milde himmel, det händer verkligen grejer på teknikfronten numera. Rörelsesensor och skymningssensor är förvisso inte riktigt samma sak men effekten är densamma. Jag vill ha ljust utanför huset när det är mörkt. Skymningssensorn ger högre elkostnader, men tjuvarna håller sig borta. Ingen mer än möjligen en väldigt påtänd tjuv gillar att operera på en scen i strålkastarsken.
Raskt åkte jag till elaffären för att köpa två sådana lampor. Elaffären stängd. Missräkning.
Medan jag funderade på nästa drag åkte jag och slängde kläder i klädåtervinningen, sen for jag till Håkan bildoktor och kom överens med honom om att han byter en lampa på min bil imorgon, vidare till bibblan och lånade nya böcker samt till Willys och handlade. Vid det laget hade jag bestämt mig för att jag ville ha en sådan lågenergilampa idag, inte när elaffärens anställda har semestrat färdigt. Jag körde till en annan elaffär och köpte lampor.
Det visade sig vara dyra kamrater, de där skymningslamporna. Men med tanke på att livslängden skall vara 20 år, så räknade jag ut att det bar sig rent ekonomiskt. Dessutom lär mina barnbarn få leta sig fram i tillvaron i deras sken, den tanken kändes också rolig. (Säljer jag huset tar jag med mig lamporna.)
Sen åkte jag hem, bytte lampor i utebelysningen och passade på att tvätta av armaturerna när jag ändå var igång, plockade in tvätt, manglade handdukar, strök kläder, pratade med kollega på jobbet, pratade med väninna, pratade med journalist, polishade vardagsrumsmöblerna, dammsög bottenvåningen, tog bort kalk från kakel och dusch och satte mig slutligen, helt utmattad och med begynnande träningsvärk, i soffan med en av de nylånade böckerna. Någonstans i den vevan välkomnade jag hem dottern som varit på turné där jobb, pojkvän och jobb varit hållplatser på färden. Hon hade varit borta en stund, med andra ord.
Hon tittade på mig en stund och sa att det märktes att jag hade semester och inte hade gjort något speciellt idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar