De senaste dagarna har jag varit i Blekinge och tittat till barndomsstaden. Allt var under kontroll. Kajsa-Lisas gatukök heter något annat än förr, trafikljusen vid Söderbro är borta och Willys har de flyttat till Coops lokaler, men gatorna heter detsamma som de alltid har gjort, husen ser i stort sett likadana ut och de verkar på det hela taget klara sig bra utan min hjälp.
När vi körde dit, regnade det. När vi var där, regnade det. Närvi körde hem hade en förändring i vädertypen inträtt. Det regnade inte längre, det ösregnade.
Man kan hålla sig för skratt då. Trots allt tog vi oss samman och gick ut och tittade till omgivningarna vid havet. När man nu ändå är där får man väl åtminstone titta på skärgården litegrann. Så gott det nu gick när regnridån var nedrullad.
Grusvägarna vimlade av svarta sniglar, bruna sniglar och små grodorna som hoppade utan öron och svansar och utan något vidare koackackack heller. Fånigt små grodor med fånigt små hopp, max en centimeter i taget. Första grodan tittade vi på med förtjusning och kärlek. Groda två hjälpte dottern över vägen genom att lyfta över den. Groda 732 tyckte vi var ful, dum och i vägen och de 300 grodorna vi mötte därefter på vår promenad ägnade vi inte en blick. Man tröttnar snabbt.
Idag tittade vi på hästar och kor, de såg ungefär ut som våra skånska hästar och kor. Sen åkte vi hem.
När kommer solen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar