En dag på kontoret

I förra veckan var vi fem personer som stimmade runt på kontoret och fördelade oss på 17 rum, två konferensrum och två fikautrymmen. Det var luftigt och fint och när det kom någon oanmäld i korridoren sprang vi alla ivrigt mot dörröppningarna till våra rum för att titta vem det var. När vederbörande hade gått, kunde vi prata länge om klädval, semesterkilon och eventuell solbränna eller, mest vanligt, avsaknad av solbränna. Allt var mycket givande.

Dessvärre kom det färre och färre personer till vår korridor i takt med att de upptäckte att de flesta av oss inte var tillstädes. Till slut var det tomt på besök.

I slutet av veckan började vi därför istället utveckla asociala drag och kände en viss ångest och oro över oanmälda besök och folkhopningar (mer än en person). Vi undvek dem i största möjliga utsträckning och det var nästan så att vi började ta termosar med kaffe och en potta med oss till jobbet för att slippa riskera att möta någon alls.

(Jag överdriver kanske lite.)

Denna vecka trodde jag det skulle bli bättre, en vecka närmare höstterminen och sannolikt en viss rusning tillbaka från semestrarna enligt mina beräkningar. Ack, nej. Svenskarna i gemen börjar slira allt mer på den gamla hederliga industrisemestern och nuförtiden finns det folk som har semester i början av juni likaväl som i slutet av augusti.

I dag är vi fyra personer i korridoren. En färre än förra veckan.

Framförallt får detta konsekvenser på fikarumssnacket. I förra veckan pladdrades det glatt på om noggrant utförda semestrar, vädret och vem som kunde attestera vilken faktura. Denna vecka har vi inget mer att tillföra inom dessa ämnesområden och vi nickar mest instämmande till varandras tystnader. Höstens teveserier och nya programpunkter har inte börjat sändas än och de repriser som går på teve för närvarande har vi penetrerat på djupet när de sändes första gången. Vi nickar instämmande även i dessa fall.

Då vi inte har mycket annat att göra på lediga stunder äter vi. Det är den mest fiffiga sysselsättning som finns som gör utföraren glad och lycklig, som inte utgör en olägenhet för kringsittande om man gör den inomhus (undantag finns) och som dessutom inte är olaglig.

Då vi fortfarande får frukt motsvarande tjugo anställda men bara är fyra på plats så blir det väldigt många bananer per person som vi kan glädjas åt. Vi tycker alla mycket om bananer. I slutet av veckan äts det även clementiner och konstiga frukter som vi inte vet vad de heter eller hur man äter dem. I fredags åt jag något som såg ut som en sån där mina som fanns tecknad i Kalle Anka. En boll med piggar på. Den var god, särskilt efter att jag kommit på att man inte skall äta skalet med piggarna.

Imorgon är det tisdag.