onsdag 24 augusti 2011

Modemproblem

I söndags morse kom vi som sagt hem från Turkiet och jag kastade mig, vild av iver, över datorn för att äntligen få skriva inlägg på Facebook själv. Under semestern har barnen haft tillgång till sina iPhones och ett svajigt wifi-nät på hotellet, jag har bara haft nätet men inget att koppla upp mig med det mot.

De rara barnen suckade och hjälpte mig på nåder och under stora uppoffringar att skriva något åt mig på min statusrad under semestern när även jag ville kommunicera med omvärlden. Jag kunde inte skriva själv eftersom det handlade om iPhones där man petar med små korvfingrar direkt på telefonens display. Även jag har korvfingrar, men de är försedda med naglar utan värme och då kan man inte iPhona.

Men i söndags skulle jag rocka själv. Klockan var fyra på morgonen och det kändes helt rätt. Här skulle surfas.

Jag försökte flera gånger att ansluta mot nätet, men det gick inte. Till slut knegade jag upp och tittade på modemet. Stendöd. Ingen ström så långt ögat nådde.

Raskt drog jag ut alla sladdar och monterade ned modemet från väggen varpå jag ersatte den med ett modem från Hedenhös tid, där nätverkssladdarna, som jag snabbt dekorerade ovanvåningen med, spelade en betydande roll. En halvtimme senare satt jag i ett ormbo av Ethernet-kablar och var lycklig, nätet here I come.

Klockan 9 på morgonen ringde jag Bredbandsbolaget och berättade hur illa ställt det var. En mycket förstående tjej lovade att skyndsamt skicka ny utrustning.

Den kom igår, men då hann jag inte hämta ut den från utlämningsstället. Idag hann jag och när jag kom hem tog jag bort den gamla häcken och hängde upp den nya, fina.

Sonen prövade att ansluta. Gick utmärkt.

Dottern prövade att ansluta. Gick utmärkt.

Jag prövade att ansluta. Så här två timmar senare sitter jag återigen i ormboet omgiven av Ethernetkablar. Jag har tagit bort den gamla anslutningen, jag har lagt in den nya, jag har tagit bort och skrivit in krypteringsnyckeln cirka 7000 gånger. Inte en bit utbyts åt något håll.

För en stund sedan skrev jag ett bittert mail till Bredbandsbolaget.

Nu tänker jag gråta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar