Ett vänligt meddelande

Hur ofta jag än städar behöver huset ändå alltid städas lite mer. Jag begriper inte hur det går till. Innan vi åker på semester städar jag överallt, när jag kommer hem ser det ut som om huset använts som väntsal av en mindre invasion turister. Krukväxter, dammkorn och insekter kan åstadkomma mycket om de samverkar. Eller så är det spökena som rumstrerar runt.

Dammsugaren har inte besökt sitt eget lilla krypin städskåpet på år och dagar. Det är inte lönt att sätta in den där, det finns alltid något att dammsuga.

En gång i veckan tar jag i ordentligt. Då visar jag musklerna på riktigt vilket innebär dammtorkning med våt trasa, putsning av speglar, kalkborttagning av duschen, toalettrengöring och som vanligt dammsugning. Denna muskelvisning ägde rum så sent som idag.

Jag började på bottenvåningen och arbetade mig som värme och rök sakta men säkert uppåt. På dotterns rum får man vara noggrann, kläder kan finnas överallt, även bakom papperskorgen och under sängen. Barndomens påskäggsletande i trädgården har emellertid gett mig ett tränat öga för att hitta dolda skatter och inte ens de smutsiga kläder som låg nedtryckta i en påsväska slapp undan.

Sonens rum innehåller inga kläder på märkliga platser. Istället har han för vana att placera mynt av olika valutor lite överallt i rummet. Förmodligen i den takt han själv finner dem i byxfickor och väskor. Jag hittade både svenska pengar, danska, några euro och en liten hög med brittiska pund. Ett tag funderade jag på att ta cashen, lifta över Öresundsbron och söka mig en framtid nere på kontinenten, men sen tog ansvarskänslan och städplikten över. Jädra Luther.

I sonens rum finns en tjockteve som han faktiskt kan titta på. Många tror inte längre att man kan se något om det inte visas på en plattskärm men det är en myt. Man uppfattar saker och ting även om burken har en utbuktning baktill.

När jag skulle damma tevens utbuktning baktill, beviset på att den inte är en platt-teve och aldrig kommer att bli, såg jag att någon hade skrivit "Hej!" i dammet på teven.

Först blev jag glad, hejet var ett slags live-twitter från någon vänligt stämd varelse och jag tänkte spontant skriva något rart tillbaka. Sen blev jag beklämd. Det är inte meningen att det skall finnas så mycket damm i barnens rum att man kan skriva ned budskap till mänskligheten i dammet.

Jag torkade bort allt damm och sprejade noga med allt jag kunde hitta som har med rengöring att göra. Planen är att ytorna skall vara så hala att dammkornen kasar ned och landar på golvet. Dammsuger gör jag ju ofta.

Men fortsätter meddelandena ändå att komma får jag låta en fuktig dammtrasa hålla dammsugaren sällskap i rummen. Eller kalla in ett medium som kan tala förstånd med spöket. Jag lutar vid närmare eftertanke mer åt det sista alternativet. Det finns gränser hur mycket jag vill städa.