I Motala är popplarna höga

Idag har jag besökt Motala, en stad som enligt en boende där lär vara de höga popplarnas och den låga moralens boning. Det lät intressant, jag övervägde nästan att stanna kvar där över helgen för att ta reda på om påståendet verkligen var sant. Det vill säga om popplarna var så höga som påstods. Fast jag gjorde inte det, det blåste som attan och jag såg risker i att mäta på höga höjder.

Jag åkte tåg upp och halva nöjet var som vanligt att tjuvlyssna på omkringsittande. På andra sidan gången satt ett äldre par, kanske mellan 75 och 80 år, och alldeles uppenbarligen nyträffade och nyförälskade. Sånt gillar jag, det är i den åldern jag känner att jag kommer att ha tid över för kärlek och relationer och då vill man gärna veta att möjligheterna kommer att finnas.

Paret satt och kuttrade förtjust över den andres färdigheter hela resan. Hon var så söt när hon trippade omkring hemma och han var så rar som hade ett eget fack åt hennes saker i sin väska. Kutter, kutter.

Damen hade bokat biljetterna och var säker på att hon bokat platser för färd i färdriktningen. Märkligt nog hade de fått platser där de åkte baklänges. Detta föranledde diskussioner hela vägen mellan Malmö och Eslöv. Hur hade det gått till?

I Eslöv hittade de ett nytt samtalsämne. När tågvärden kom hade de nämligen bara platsbiljett att visa upp. Färdbiljetten hade stannat kvar hemma och frågan var vems fel det var? Denna frågeställning diskuterades åtminstone fram till Alvesta och då var man helt överens om att kvinnan velat ha biljetten med sig medan mannen hade tyckt att den nog var överflödig. Han erkände det utan prut och konstaterade att nu vill du nog inte ha med mig fler gånger.

Det ville hon. Däremot ville hon inte längre ta hela taxinotan till tåget. Det hade hon lovat, det erkände hon, men nu hade hon ändrat sig och ville ta tillbaka erbjudandet. Han förstod det tillfullo. Något straff skulle han ha.

Sedan pluggade de italienska tillsammans resten av vägen och resonerade kring olika tempus av verb samt deras böjningar beroende på pronomen. Även där var de ständigt överens.

I Nässjö började de prata tågplatser igen och Mjölby gick jag av för att byta tåg till Motala. Då var jag rätt glad över att jag kunde få gå av och byta tåg. Det intresserade mig inte längre att plats 13 hade varit vänd framåt sist de åkte.

I Motala var det väldigt lugnt. Moralen verkade ha bestämt sig för att hålla sig på en hög nivå under veckan. Trist. Jag hade fått förhoppningar...