Kräftfiskare sökes

Jag har varit två dagar i Motala på styrelsemöte med OffSÄK, föreningen för oss säkerhetsmänniskor i offentlig sektor i Sverige.

Jag hade varit i Motala en gång innan i livet. Eller egentligen två gånger. En gång den 18 juni 1993 då jag cyklade iväg på en liten 30-milarunda runt sjön, och en gång den 19 juni 1993 då jag kom tillbaka efter rundan.

Jag minns i princip inget av varken avfärd eller ankomst. Mer än att jag hade ont i knäna, var väldigt trött och tyckte att det såg mysigt ut i de små röda stugorna med små stallyktor som var tända på gavlarna och att jag tänkte att det säkert låg folk och sov i gosiga sängar och hade det varmt, torrt och skönt medan jag cyklade i regnet utanför och frös. Det minns jag. I övrigt är minnet tomt.

Nu har jag emellertid varit där igen och än så länge, jag kom hem nyss, minns jag allt. Gulligt och vatten och gamla hus och fina balkonger och båtar och mycket av sånt som jag tycker är underbart. Igårkväll var jag dessutom bjuden på kräftskiva där värdparet hade fiskat kräftorna själva. Det kan man göra i Motala. Det kan man inte göra i Vellinge, det vet jag säkert.

Dessutom fick vi trattkantarellsoppa gjord på trattkantareller som värdparet hade plockat själva. I Vellinge finns inga sådana. Jo, möjligen på Ica, men det är inte samma sak.

Och utöver allt annat så hade värdparet tidigare, innan de flyttade till en underbar lägenhet i ett gammalt hus mitt i stan, ett radhus med gräsmatta och egen brygga rakt ut mot Göta kanal. Det var havsutsikt överallt, även om man gick in i en garderob utan fönster så nog sjutton hade man havsutsikt.

Precis det vill jag ha också.

Så nu har jag ändrat planer. När barnen flyttar hemifrån skall jag inte till Stockholm och inte till New York. Jag skall gifta mig med en trattkantarellhittare tillika kräftfiskare och flytta till Motala.

Alla som detta stämmer in på kan anmäla sig i kommentarsfältet nedan.