Det finns böcker och en hemsida som tar upp saker som andra har tjuvlyssnat sig till i kassakön på Ica, på tågen, bussen och i andra sammanhang där människor möts. Jag har idag bestämt mig för att jag skall ge ut en egen bok i samma serie och det första kapitlet är i stort sett redan klart. Se nedan.
Imorse satt det några killar som uppenbarligen börjat gymnasiet i Malmö bakom mig på bussen. De gick inte samma linje, en gick elprogrammet och en skulle bli vvs-montör. Efter att ha snackat skit om sina respektive klasskamrater en stund så gick de över på lärarna. Den blivande vvs-montören var skoningslös i sina omdömen. Lärarna var tråkiga, fula eller mesiga. Precis när jag var beredd att resa mig upp till lärarnas försvar kom han plötsligt på en lärare som var helt ok. Inte bra, inte inspirerande, inte någon som fick dem att utföra stordåd, men ok.
Fast, sa killen, han lär oss onödigt mycket.
Så här på terminens fjärde vecka kunde gossen redan avgöra att en tredjedel av kunskapen som lärdes ut hade varit tillräcklig. De övriga två tredjedelarna var helt överflödiga. 15-åringen var utifrån grunden av sin livserfarenhet helt säker på sin sak. För att övertyga elkamraten tog han ett pedagogiskt exempel:
- Ja, han säger att vi skall lära oss svetsa. Han säger att vi kommer att ha nytta av att kunna svetsa ihop saker. Alltså, hallå, vilken montör har nytta av att svetsa?! Ingen. Svetsa behöver inte en montör kunna, det är väl mer något för högskoleingenjörerna i Lund att pyssla med?
Elkompisen höll med. Mycket var onödigt och överflödigt även i hans värld. Personligen tyckte han att det räckte att kunna göra en förlängningssladd och montera en strömbrytare. Han kunde både och och kände sig redo för arbetslivet som elektriker. Det tråkiga var att skolsystemet höll honom tillbaka och hindrade honom att göra något vettigt av livet. Vvs-killen förstod precis.
Jag bet i knogen för att inte blanda mig i konversationen.
Sen enades de om att några nybyggen tänkte de aldrig jobba på. De hade hört talas om äldre kamrater som fått montera 100 strömbrytare respektive 30 toaletter på raken, den ena efter den andra i ett nybyggt bostadshus. Så skulle inte deras karriärer se ut. De hade båda för avsikt att uteslutande arbeta med befintliga fastigheter och där utföra smärre reparationsarbeten.
Här var jag benägen att hålla med. Just ordet "smärre" kändes som en lagom nivå att sikta på med deras tredjedelskunskap.
När jag åkte kvällsbussen lyssnade jag på två tjejer, men det får bli kapitel två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar