Sen hantverkare

Sedan länge hade jag bokat tid med hantverkare idag. Han skulle komma och fixa till den nya spisens barnsäkerhetslås som var så effektivt att hade man valt att barnsäkra ugnen, så gick den inte att öppna ens för vuxna.

Sånt tröttnar man på. Om jag och dottern inte varit extremt händiga och kunnat pilla av själva vredet samt med en tång åstadkomma en upphängning av hängningen så hade vi fått koka söndagssteken sedan i början av juli.

Vid bokningstillfället kom jag och kundtjänsten överens om att underverkaren som skulle fixa problemet skulle infinna sig som en early bird vid halvåtta eller så. Senast 9. Åker man buss 40 minuter enkel resa till jobbet är det inte läge att flaxa hem vid 11-snåret bara för att sedan sitta och vänta i två timmar på en elektriker som inte kommer. Då är det bättre att sitta och vänta på morgonen på en elektriker som inte kommer.

Så blev det också. Inte 17 kom han.

Telefonen är emellertid en fiffig uppfinning som är användbar inte minst i nödlägen och jag nyttjade mig raskt av telefonens finesser för att undersöka vad den händige hade tagit vägen. Efter en stunds knappande på telefonen där både # 2 för kundservice och mina fem siffror i postnumret ingick, kom jag till elektrikern.

- När tänkte han svänga förbi, frågade jag ödmjukt?

- Tja, vid 11, blev svaret.

- Men, svarade jag, då kan ju inte jag. Jag måste till jobbet för jag har möte klockan 10.

- Trist, tyckte han. Men de kunde inte han göra något åt.

Vad gör man? En säkerhetschef har larm och okrossbara fönster på sitt hus, lås överallt, även på de okrossbara rutorna enligt principen hängslen och livrem och är väldigt noga med att ha det låst överallt hela tiden. Samt upplyst. Min värld är ett under av skymningsrelä och rörelsedeckare.

Då bär det emot att lägga ut nyckeln under en blomkruka.

Så blev det emellertid.

Allt gick bra, inget blev stulet, ingen snodde nyckeln och spisen blev lagad även utan min närvaro.

Dessutom hade det kostat 1200 kronor om jag inte haft garanti. Det tröstar en del.