Sedan jag började pendla till jobbet för två månader sedan har jag inte behövt tanka bilen. Detta är inte helt förvånande eftersom jag ju har pendlat med buss till jobbet. Det märkliga i sammanhanget är att innan dess pendlade jag med cykel till jobbet. Ändå behövde jag nyttja bensin för 600-700 kronor i månaden på den tiden.
Det är något för Nobels ekonomipristagare att fundera på.
När han eller hon ändå är igång och tänker så kan vederbörande försöka förklara för mig varför elpriserna blir högre och högre oavsett om det har regnat som spön i backen eller varit torrperiod sedan Doffeln brann. Jag brukar teckna ett- eller tvåårsavtal med den elleverantör jag har valt för stunden och har sedan slutet av 90-talet intalat mig att nästa gång det är dags, kommer det att bli billigare.
Detta är ett uttryck för stor optimism utan verklighetsförankring. Det blir bara dyrare och dyrare från år till år.
Nu har jag precis bytt leverantör igen, den här gången för 1,11 kr/kWh. Som hittat.
Jag funderar nu på att inreda vardagsrummet till stall och skaffa ett par kor som kan avge värme, både med sina kroppar och med koskiten som jag har för avsikt att torka och elda i braskaminen med. Barnen skall få motionscykla upp värmen på varmvattnet som de vill duscha i och maten skall lagas på en trefot i kaminen. Alternativt så går jag igång med rawfood. Det kan säkert vara gott med lite ketchup till.
I trädgården skall jag gräva mig en jordkällare, frysprodukterna tänker jag salta in alternativt lägga i ättikslag och med tanke på hur stora platt-teveapparater grannarna har så kan vi nog kika på programmen via deras vardagsrumsfönster.
Eller så betalar jag 1,11 kWh och ser glad ut. Det kan bli så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar